Gick upp 05:30 för att ta första bussen bort från den här småstaden. Sov med huvudet mot rutan så att mascaran smetades bort. Bytte till en annan buss och sen till ett tåg. Hade en fin dag tillsammans med vänner, som tyrvärr råkar bo utspridda över halva Sverige, jag tycker om utan att göra så mycket. Bara vara och prata, skratta och känna den där varma känslan i magen.


unknown

Lördagskväll och vi drack för starka drinkar på en kompis köksgolv. Hade precis blekt bort det röda ur mitt hår och var nästan blond, lite sådär guldigt blond. Någon sa att jag såg ut som Lindsay Lohan och jag visste inte om det var menat som en komplimang eller inte. Innan klockan blivit nio hamnade vi hos någon i grannstaden med en fin lägenhet, men som jag aldrig träffat innan.

Redan efter fem minuter kändes det som om jag känt alla där hela livet och jag hade så himla roligt. Dansade, skrattade, pratade och satt ute på stentrappan utanför och rökte utan jacka. För med lite fantasi kändes det nästan som vår i luften. Flirtade med han som bodde där, med hans kompis, med någon bakom mig i kön till utstället vi gick vidare till sen och fler som jag träffade där. Två av dem var visst bröder. Bara för att jag fick flirta nu och för att inget får mig att känna mig så hel som när jag duger i någon annans ögon.

Tog bussen hem efter två. Själv, men med en pirathatt jag fått av utklädd kille som var ganska lik Johnny Depp. Eller så var piratkläderna enda likheten. Jag lämnade den på sätet mittemot och halkade på höga klackar. Våren hade visst inte kommit än.

via featureless

Snön smälte bort och fyllde gatorna med smutsigt vatten. Allt var grått, grått, grått. Till och med mitt knallröda hår kändes grått och trist i spegeln. Drack en extra kopp kaffe på jobbet för att hålla mig vaken under mötet. Någon pratade om viktiga åtgärder för att förebygga brand, men allt som snurrade i mitt huvud var hans leende. Allt annat var bara grått.

En lördagskväll förstörde jag det sista som var kvar av mitt förhållande. Efter för många hallonshots och falsksång till gamla schlagerlåtar på singstar i en kompis studentkorridor mötte jag hans blick. Han som egentligen inte alls är någon jag skulle falla för men som luktar alldeles för gott, som skrattar åt samma dåliga skämt som jag gör, som förstår min kroniska sjukdom som ingen annan jag träffat eftersom han har nästan samma, som har världens vackraste nyckelben som passar så bra under min handflata och som jag kan prata med halva nätterna igenom om allt från algebra till schampo. Redan då visste jag hur det skulle sluta och när våra läppar möttes på väg till bussen till någon nattklubb var det enda jag blev förvånad över hur han fick det att pirra i min mage starkare än någonsin tidigare.

Det kändes så rätt, fast det var så himla fel. I dimman på nattklubbsgolvet skulle jag ha kunnat stannat i resten av livet med mina händer som passade så bra i hans. Vi sov tätt tillsammans på en trång madrass på vår gemensamma kompis golv i studentkorridoren, där vi redan innan bäddat. Då hade vi planerat att bara sova där, men det gjorde vi aldrig utan vi låg vakna. Kysstes, pratade och kollade varandra i ögonen medan vi försökte att inte väcka de andra. Tydligen hade de inte gått så bra.

Det var som i en film och allt kändes så stort, som om det var första gången. Ibland glömde jag nästan att andas bara för att han log. På morgonen åt vi frukost som om ingenting hänt, men vi såg i varandras ögon att om allt hade varit annorlunda skulle det kunnat bli nått stort.

Bussen passerade förbi samma hus, samma skogar och samma vattendrag på vägen hem. Jag halvsov med kinden mot rutan och drömde om något mer. Precis som varje dag. Allt är bara vanor och jag mådde illa av tristessen när jag gick av vid samma hållplats som vanligt.

Hur många gånger jag än nyper mig i armen så vaknar jag inte, för jag är redan vaken. Tragiskt nog. Allt är trasigt här och jag är trött på att trampa omkring i alla skärvorna från mitt brustna hjärta. Så jag nyper mig i armen igen, men jag vaknar inte.

Precis som varje år den sista helgen i januari åkte jag iväg en timme bort för att vidareutbilda mig. Men det finaste är inte seminarierna eller föreläsningarna, utan alla människor. Att träffa vänner sen tidigare år och lära känna nya människor. Han som jag flirtat med år efter år var där precis som vanligt och jag han inte ens få min rumsnyckel och min namnlapp innan hans blick mötte min. Och bara en blick från honom gör min snurrig varje år, kanske för att vi aldrig varit singlar samtidigt och aldrig fått en riktig chans. Först pratade vi inte, bara log åt varandra när vi möttes. Det räckte.

Det var roligt mest hela tiden. God mat. Långa samtal med alla möjliga fina människor om allt från analsex till vilket land som det är mysigast att åka på weekendresa till. Fjantiga lekar mitt i natten i köket. Sitta och sjunga och spela gitarr i timmar. Leka i snön i bara strumpbyxor. Samtalen på rummet innan vi skulle somna. Spela twister i finkläder. Träningsvärk i magen av allt skrattande. Retiga kommentarer och dåliga skämt. Fuldanstävlingar.

Och så han såklart. Våra samtal medan vi hällde upp te. Våra läppar som ibland var på väg mot varandra, som en kyss man inte kan stoppa utan bara skjuta upp. Ett parti yatzy med hans egengjorda tärningar i väntan på maten. Hans andetag i nacken när han hamnade bakom mig på ett seminarie. Hur vi plötsligt satt bredvid varandra med hans hand så naturligt på mitt knä när vi lekte någon av alla fjantiga nattlekar tillsammans med säkert 20 andra, som om det vore vi. Hur jag såg han ofta sökte efter något i vimlet och slutade direkt efter att han mött min blick från andra sidan rummet. När jag blev utelåst från mitt rum en natt och han erbjöd sig att dela sin säng med mig, men innan vi hunnit till hans rum svarade plötsligt min kompis på smset jag skickade 5 timmar tidigare och jag fick inte sova med hans arm runt mig på riktigt, bara i fantasin. Spänningen mellan oss som var alldeles för stark för att vara inbillning. Hans finger i sidan, precis på det enda stället som inte gör ont på mig i närheten av revbenen som om han visste det, varje gång han passerade mig i korridorerna. Våra samtal som alltid kändes för korta.

När vi skulle åka hem hade jag en klump i magen. Ett år till nästa gång. Kanske har jag till och med flyttat då och det här var min sista gång. Han kom fram och sa hej då nästan en halvtimme innan vi skulle åka, i fall han inte skulle se mig mer som han sa. Ingen kram och det gjorde ont. När jag kramat alla andra för sista gången och packat ner allt i min väska igen gick jag mot parkeringen utan att se mig över axeln. Mötte honom mellan bilarnat och jag såg hur hans ansikte lös upp när han såg mig. En lång avskedskram och han viskade i mitt öra att han blivit så glad för att träffa mig igen. Jag exploderade inuti och vi kramades så länge att jag hann räkna till 82 tyst i huvudet medan jag försökte andas in så mycket som möjligt av honom. Som om det skulle gjort någon skillnad. Han är inte min och kommer aldrig bli men jag kommer spara varje sekund med honom i minnet.





1. via that [unreliable] girl     2. via beautifulphotography

Var förkyld och hade pulserande huvudvärk. Men ville inte stanna hemma så jag tog alldeles för många alvedon och tog bussen till jobbfesten. Badade badtunna och skvallrade. Råkade hamna bredvis mitt exs storebror som jag i hemlighet kysste en gång när vi fortfarande var tillsammans. Eller kanske några fler gånger om jag ska vara ärlig. Hans hand vilade på mitt lår under ytan och jag tror inte att någon märkte. Åt världens godaste buffé. Lekte spexiga lekar med med utklädningskläder och utsåg årets roligaste misstag. Jag kom två för att att ha lyckats startat brandlarmet två gånger på en vecka. Och legat med en av brandmännen, men det stod som tur var inte på någon nomineringslapp eftersom ingen vet det. Inte ens mina närmsta kompisar. Dansade ut granen. Åt citrontårta med gaffel eftersom det inte fanns några skedar. Bytte julklappar som som vi inte önskat oss mot något som någon annan inte heller önskat sig. Förståligt! Stod utanför och rökte tillsammans med chefen. Råkade få skjuts hem av honom, mitt exs storebror, och innan vi kunde lämna parkeringen där vi var på festen var vi tvugna att vänta på att imman skulle försvinna från rutorna. Allt jag kunde tänka på var Titanic.

Hemma igen bäddade jag ner mig under två täcken och skickade ett god natt sms med tre hjärtan i till han som enligt facebook är min pojkvän. Som om tre hjärtan förändrar någonting.


via words can only do harm