Han låg bredvid mig i sängen och sov, men jag var fortfarande vaken. Skickade sms med en annan, med honom som jag egentligen är kär i. Gömde mitt dåliga samvete någonstans långt in bakom revbenen. För när han hör av sig faller jag dit igen, varje gång. Och jag gör vad som helst för det lilla han ger mig. Några sms sent en vardagskväll. Jag saknar dig! Jag läser smset sjutton gånger utan att andas på hela tiden.





1. via i just came to say i miss you 2. unknown

Hoppade över ett möte och tog bussen från stan. Satt i flera timmar med två kompisar på ett café och pratade om allt. Verkligen allt. Om hur det känns när man tvivlar på att han som man bor med är rätt och kanske fallit för någon som läser samma kurs, söta husdjur, rädslan för två streck på ett graviditetstest, recept som är bra för många personer och vilken låt som är absolut bäst att hångla till. Sånna dagar behövs ibland när allt plöstligt fyser till is inuti. Som när expediten på h&m visar sig vara tjejen som han lämnade mig för i sommras. Is. Is. Is. Ända ner i tårna.

Lördag. En blommig klänning och tunna strumpbyxor, som om det inte alls var minusgrader ute. Drack mjölkdrinkar som smakade jordubb, alldeles för fort ur ett alldeles för stort glas, på en kompis köksgolv. De höll på att lägga om golvet i vardagsrummet. Hennes sambo och några kompisar till honom jobbade med bara överkroppar, en hammare i ena handen och en öl i den andra. Det blev förvånande nog rakt ändå.

Sen satt vi alla på det nylagda golvet och skrattade åt saker som inte ens var roliga, men vi kunde bara inte låta bli att skratta. Pratade om rymdfärder och vad vi aldrig skulle klä ut oss till på halloween. Vi åkte till grannstaden för att dansa när klockan blivit elva. Och som vi dansade. Skavsår och värkande fotsulor av för höga klackar, men så himla roligt.


via this is me

Lämnade min småstad i helgen tillsammans med några kompisar. För att hitta oss själva, som vi sa. Eller egentligen kanske bara för att slippa se samma husfasader längs samma gator som annars. Vi hade hyrt en stuga mitt i skogen med alla sängar i samma rum, så när vi väl somnade blev det snabbt tusen grader i rummet. När vi åkte hem på sändagskvällen hade jag haft en av de bästa helgerna i mitt liv. Allsång i bilen till gamla låtar från högstadiet. Tävlingar om vem som handlade snabbast eller packade mest i en icakasse, vinnaren fick välja något från tuggummiautomaten utanför. Fjantiga lekar och sällskapsspel. Spökhistorier i köket mitt i natten så att jag knappt vågade somna sen. Buffé där alla lagade en rätt var. Ett besök i en spelhall, bilspelet där var beoendeframkallande och kankse det roligaste jag gjort. Tända ljus och en gitarr. Kampen om brödrosten på morgonen. Spontant dansande i den korridorliknande hallen till maskinens nya och fantastiskt bra  Krossa alla fönster. Promenader i skogen där vi virrade bort oss hela tiden, men alltid hittade hem till slut. Så himla fint var allt!




1. via curious? 2. unknown

Tiden rusar förbi. Jobb, fina vänner och han som jag egentligen inte är speciellt kär i men som jag nu kallar för pojkvän. Två veckor har vi varit tillsammans. På något sätt är han ändå den finaste jag vet, kanske för att han inte slår sönder mig mot marken och för att han inte kan se skillnad på rött och grönt. Det är kanske kärlek det också. Jag vet inte men det känns bra.

Gick upp tidigt för att jobba på söndagen. Ruffsig i håret och med sömnen kvar i ögonen, men precis som alltid på jobbet det senaste så älskade jag varje sekund. Och chefen har antytt att jag kanske ska få fast när mitt redan förlängda vikariat går ut i maj.

På kvällen tog jag bussen till grannstaden till han, som jag så gärna vill vara kär i men aldrig känner något för, och satt i hans soffa och kände mig omtyckt. Jag behövde honom. Behöver. För han har lyckats pussla ihop mig igen efter alla gånger jag slagits sönder mot marken av andra.



unknown

Varm choklad i temos, filtar och trevligt sällskap. Vi satt på en kulle och kollade upp mot natthimlen på alla stjärnfallen och jag önsakde mig samma sak varje gång. Att han skulle skicka ett sms, allra helst skulle det stå något om att han inte hört av sig för att han fått känslor. Men vad so helst skulle duga. Det slog inte in, kanske för att jag vet att det egentligen bara är stenar som brinner upp på väg genom atmosfären.

En lördagmorgon när allt kändes grått färgade jag mitt hår rött igen, för att försöka få lite färg på livet. Lyssnade på skuttig musik och hoppade omkring i lägenheten med röda lockar som flög runt ansiktet. Men allt kändes fortfarande ganska grått.


unknown

Fredagskväll och en himla fin konsert i Folkets Park. Det var inte speciellt mycket folk, men den här småstaden har aldrig förstått sig på musik. Jag hade gåshud hela tiden och ville aldrig att det skulle ta slut. Men det gjorde det tyvärr. På vägen hem efteråt, med en signerad cd med ett hjärta efter mitt namn i väskan, hade jag fortfarande gåshud. Så himla fint!

Bakade bullar och målade naglarna mörkt röda medan degen jäste. De matchade min blommiga klänning och de röda höstlöven jättebra. Allting kändes så tomt och jag blir så jävla trött på att alltid höra hur min egen röst ekar inuti. Tom. Tom. Tom.


via sleepless

Och jag önskar att jag kunde bli kär i honom. I han som faktiskt är kär i mig. Visst får han mig att må bra, men jag lurar mig själv när jag låtsas att jag känner något. Jag blir annars kär så lätt, men han får inte ens mitt hjärta att slå lute snabbare. Ändå är det honom jag tillbringar alldeles för många kvällar med. Mest för att slippa vara ensam. Men egentligen ljuger jag kanske inte ens när jag svarar "Jag saknar dig också!", för tillsammans med honom slipper jag ju i alla fall vara ensam.


unknown

Lördag och en extra fin klännig som för att liksom försöka dölja mitt trasiga hjärta, som slagits sönder alldeles för många gånger. Satt hemma hos en kompis och drack jordgubbsdrinkar med någon konstig eftersmak och krusbärscider. Killen bredvid mig i soffan funderade högt på vartifrån han kände igen mig och alla skrattade. Alla, utom han då kanske, vet att vi hånglade på min student och hamnade på bild i lokaltidningens repotage om studenten 2010. Tillslut berättade hans kompis och när han kollade i sin mobil sen hade han kvar mitt nummer. Och en suddig bild på mig i studentmössa som kontaktbild till och med. Han skyllde först på att jag var blond då och sen på att han inte brukar lägga brudar som drar utan att säga hej då på minnet. Jag bara skrattade.

Satt ute på trappan och rökte utan jacka trots att det hunnit bli oktober. Drack up min sista cider och sen gick vi till det enda utestället i den här staden. En tjej som varit med i Idol för något år sen sjöng, men det tänke jag knappt på för jag dansade tillsammans med så himla fina vänner. Träffade en ung man med skäggstubb som rispade mot min känd när vi pratade. Tätt, tätt intill varandra för att översösta musiken. Han var från början från fucking Åmål, sa han. Mitt i en kyss, kanske den tusende på bara en timme, mumlade han något som jag inte hörde och så stod jag kvar och såg hans rygg försvinna bort.  Fattade inget, men dansade och var glad ändå. Träffade honom ute på altanen såg honom med en annan tjej. Gick fram för att fråga vad som hände förut och han presenterade henne som sin flickvän. Idiot!

Dansade vidare utan att bry mig. Det gjorde inte ens ont, bara sved lite som det gör när det känns som att man inte duger. Avslutade kvällen med pizza och skratt vid fontänen mitt på torget tillsammans med fina vänner innan jag ramlade i säng vid fyra.

Han slutade svara på mina sms. Jag visste att det skulle bli så till slut, men inte än. Inte efter bara fyra gånger och vi har ju ändå haft det ganska bra ihop. Är jag inte ens bra nog för att knulla med längre? För det var väl allt det var, tyvärr.




1. via you are my only exception 2. via pick up the pieces

Tillbringade fredagskvällen i en kompis studentskorridorskök, två timmar hemmifrån. Behövde komma bort från allt. Hade äntligen pratat med han som är kär i mig om att jag inte känner något längre. Han grät och jag kände mig ensam och elak som vanligt, men jag slapp i alla fall det dåliga samvetet som varit min bästa vän i flera veckor.

Så jag hoppade på första buss bort och hamnade i hennes kök med två flaskor vin och en paket glass. Satt vid köksbordet på varsin udda stol och pratade om travhästar, pariserhjul och sommarminnen. Och känslor såklart. För första gången berättade jag för någon om han som jag träffat lite i smyg. Han som är min kompis ex.

-  Men det är ju faktiskt inte ditt fel vem du blir kär i liksom. Och de var knappt aldrig ihop heller och nu har ju hon    han den där, Simon eller vad han heter.

-  Jag är inte kär i honom!

-  P, jag känner dig! Försök inte!

Och hon hade kanske rätt, även om jag aldrig skulle erkänna det för mig själv ens en gång. För han känner inte samma sak, utan jag är bara ett bra sällskap sena kvällar när han inte vill sova själv. Men jag hoppas ju på mer, egentligen. Allt hade varit så mycket enklare om jag bara kunde varit kär i han som är kär i mig. Istället träffar jag han, som får det att pirra i magen med bara en blick men som aldrig ringer, alldeles för ofta. Jag kan hans portkod utantill, trots att jag knappt aldrig kan lära mig siffror. Inte ens mitt eget telefonnummer.