let me stay please oh let me stay like this
för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
Trodde att allt skulle sluta bra, att jag äntligen hittat det där som jag letat efter. Honom med stort H, som de så klychigt står i farmors veckotidningar. Någon att prata med när nätterna känns för långa. Någon som kysser mig så att det pirrar enda ner i tårna, men så att det ändå känns förutsägbart och tryggt. Någon som lär mig kroppsdelarna på sitt modersmål genom att röra vid mig och viska namnet i mitt öra. Någon som försöker sluta snusa eftersom jag inte tycker om smaken. Någon som avslutar alla sina sms med puss, även fast jag säger att det är ganska töntigt. Någon vars bröst passar perfekt att luta mitt huvud mot. Någon som kallar mig älskling på franska, bara för att han tycker att det känns sådär romantiskt som i filmer. Någon som har ett irriterande skägg, men som ändå ser sådär manligt sexig ut i det. Någon som dricker cider på fest när jag inte är med och förklarar det med: "då smakar det som om jag kysst dig". Någon som för en gångs skull känner likadant.
Men det blev inget och efter nyår flyttar han från staden, så jag slipper i alla fall se honom. Men jag ältar vad som kan ha gått fel, varför han inte vill ha mig längre. Han har inte ens sagt nått, men jag vet att det tagit slut innan det ens börjat på riktigt. Men jag hoppas ändå på att jag ska ha fel, att jag bara missförstått allt.
via weheartit
och jag blöder ihjäl
last day of magic put a hole right through the eye of the storm
"De har känt varandra länge. Hon kan inte minnas första gången de träffades, platsen, den exakta dagen, om de skakade hans eller om de pussade varandra på kind. Hon har heller aldrig tänkt på att fråga honom. Det finns däremot en första minnesbild. Hon höll på att ta på sig kappan i den trånga entrén till en stökig lägenhet när hon kom på honom med att se förargad ut. Kvinnan so han hade flirtat med hela kvällen vägrade följa med honom därifrån. Han försökte enträget övertala henne, men orden föll i bitar inför den majestätiska varelsen. Hon tänkte att det måste kännas outhärdligt för honom att i det ögonblicket plötsligt bli berövad sina känslors föremål. Och hon hade blivit rörd av att se honom sådan, förälskad. Hon hade trängt sig emellan dem och sagt, jag går nu. Men han hade inte svarat. Hans hår och händer minns hon fortfarande. Deras struktur, färg, storlek och form har hon en mycket tydlig bild av. Kanske för att det hon spontan helst av allt vill är att röra vid dem, vilket skulle innebära att hon fick komma honom nära."
När det började ljusna i mitt sovrum hade jag läst ut hela boken och den lämnade kvar ett avtryck någonstans bakom revbenen. För det kändes, en vilsen kvinna som vill få mannen hon älskar men egentligen behöver hitta sig själv. Inte honom. Bland tågutrop, middagar och möten med främlingar så känner jag hur hennes hjärta pulserar och för en sekund känns det inte lika ensamt. Det är inte bara jag som inte vet vem jag är.
man måste dö några gånger innan man kan leva
Jag var tröttare än någonsin tidigare och hade en förkylning i kroppen, men jobbade ändå för att juldagen ger dubbel lön. Efter mitt pass hamnade jag på en förfest i den här stadens enda hus med fler än tre våningar och sminkade över mina trötta ögon med glitter. Någon gång efter elva tog vi hissen ner för att gå vidare ut i kylan, till ett annat ställe än vanligt och som bara är öppet någon gång ibland. Det var kö och jag rökte upp ett halvt paket cigaretter bara för att ha något att göra. Inne var det redan fullt och de spelade bra musik. En bra kväll, så det spelade ingen roll att mitt ex var där med sin nya eller att de hånglade mitt på golvet bredvid mig. Inte alls. Jag gjorde bara som Annika Norlin sjunger och fortsatte dansa. Och jag ska dansa, fastän hjärtat brister. Ska dansa, fastän hjärtat brister.
Gamla klasskompisar som flyttat från staden, men som var på besök över jul, frågade inte vad jag gjorde. De visste väl att allt här var precis som vanligt, istället fick jag massa kramar, som om de ville muntra upp mig för att jag blivit kvar. Så kändes det i alla fall. Fick en snabb kyss av en jobbarkompis som ibland fastnar med sin blick i min eller råkar lägga sin hand på mitt lår när vi har samma pass. Hans blick var suddig och han var tvungen att böja sig ner, trots att jag stod på tå. Sen försvann han och jag dansade mer.
Efteråt gick jag hem med en kompis och vi ramlade inte en enda gång trots att gatorna var glashala. Mina fötter värkte av för höga klackar och min ena nagel hade gått av. Men det var en bra kväll.
1. i found myself in wonderland, with you. 2. weheartit
because i'm the escapologist
i need somebody who can make me feel alright
can you hear the horses because here they come
thrilld
tick tick tick tick on the watch and life’s too short for me to stop
Igår bakade jag pepparkakor hemma hos en kompis. Vårt pepparkakshus blev lite skevt och skorstenen blev bränd, men det täckte vi över med kristyr och godis. Det var lite svårare att baka när tre bushundar ville vara med för att kunna försöka äta upp degen i smyg. Men hundpussar var himla trevligt att få som adjö innan jag vandrade vidare till julfesten med jobbet. Vi åt klassisk julmat, skrev julklappsrim om skoteroveraller och andra knepiga presenter, hade spontan allsång och dansade lite runt borden. Fint!
1. FFFFOUND! 2. weheartit
and with my dynamite i can take over the world
En lördagskväll. Rosa, urtvättade pyjamasbyxor i flanell som jag haft i många år. Vi drack cider och sjöng singstar med munnarna fulla av julgodis. Pyjamasparty, precis som när man var liten. Vi berättade hemligheter och lekte sanning och konka precis som då. Men standard frågan var visst inte "Vilka har du pussat?" längre.
mår jag bra? nej inte ett dugg jag måste bo-bo-bo-bort men jag har inte råd
via and i continue to wonder...
snälla kom närmre, snälla kom närmre
– Hånglade ni förra helgen?
– Tror inte...
– Han säger det ju!
– Tror inte jag vill prata om det.
– Vadå? Han var jätteledsen sen för att det inte blev nått.
– Fast det var ju han som dissade mig. Han svarade inte ens på mina sms.
– Men han trodde att du inte var intresserad för att du inte ville ses först.
– Jag jobbade ju, de var han som inte ville ses!
– Lugna ner dig, skicka ett sms. Be honom komma hit.
Han svarade och även fast han inte kunde komma så kändes allt rätt igen. Allt var ett missförstånd. Och jag är säker på att något brann upp inuti mig, för det kändes varmare än någonsin förr i hjärtat.
unknown
just give me something that i can't destroy
unknown
i'm like a child except my imagination's lost
i start out with good intentions but mess it up like all the time
Och jag vaknade med snussmak i munnen på söndagen. Hans kyssar var inte det första jag tänkte på, men det som hela tiden snurrade i huvudet medan jag var på jobbet med bakfyllan sprängande bakom ögonen. Gårdagens fina timmar vid ett köksbord fullt med tomma flaskor och burkar. Hans fumliga händer som tappade chips istället för att ta på mig och hur han flyttade sitt ansikte så nära mitt, att hans andedräkt värmde mina kinder, men inte kysste mig. Inte förrän senare. Vi pratade och pratade. Om allt från jobb till fräknar och sexiga språk.
I söndags väntade jag på ett samtal, ett sms eller vad som helst. När jag nästan gett upp hörde han av sig och vi pratade och det kändes bra. Men jag antar att det kommer spricka snart. Det gör det ju alltid, så varför skulle någonting vara annorlunda den här gången? Men snälla, säg att det är annorlunda. Snälla. Snälla.
FFFFOUND!
jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna
En fredagskväll när termometern bara visar fem minusgrader. Jobb, ryggvärk och strumpbyxor med hål i. Tillsammans med världens roligaste kollega går sex timmars jobb som en dans och jag hade träningsvärk i magen efteråt av allt skratt. Det är så det ska vara jämt!
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
Klockan tio på lördagskvällen låg jag på en matta och skrattade som om jag var lyckligast i världen, men det var nog mest alkohol. Och fina vänner också så klart. Min klänning satt snett och en kompis kitlade mig under fötterna, precis där jag hade hål i strumporna. Vi snubblade iväg sen till stadens enda uteställe, precis som som så många andra gånger. Vi dansade, dansade och dansade. Han jag träffade nu i höstas som slutat höra av sig var där och han pratade med mig som om ingenting hänt. Jag svarade bara snabbt, ville inte slösa bort min glädje på någon som säkert skulle få mig ledsen. "Äh, du ska inte vara ledsen. Skit i honom, han är ändå inget för dig", "Du är värd någon bättre" och "Han borde fan ångra att han dissade dig för du är så mycket bättre än han". Det kändes ganska bra ändå, oväntat bra. Världens finaste vänner!
Efterfest med singstar, pepparkakor och mycket halvsovande i soffan. När han pratade med mig sen så glömde jag svara och det gjorde mig ingenting. Han gick hem tidigt. Jag fastande i köket med en av hans kompisar och drack vin direkt ur flaskan och åt dillchips, fast ingen av oss egentligen gillar det. Minuterna blev till flera timmar utan att vi märkte det när vi pratade. Vid fem snubblade vi hem i kylan. Mina tänder skallrade hela vägen trots att han hade sina armar tätt runt mig, det gick knappt att gå. När vi skulle skiljas åt kysste han mig, men missade och träffade mitt i ögat istället. Ett försök till och jag kände hur något blixtrade inuti, precis vid hjärtat. Han smakade snus och jag lyckades inte borsta bort smaken sen även fast jag försökte. Han stod kvar och såg mig gå och jag tänker inte sluta hoppas. För det var länge någon fick mig att känna mig så trygg. Så kanske är det rätt den här gången.
lovepictures
let's do something out of the ordinary let's do it good and do it now
she said: maybe there's a bit of me waiting for a bit of you, baby
unknown
find a cure find a cure for my life
this town has got the youth of me
via don't look back
jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta
Tre kompisar från min gamla gymnasieklass hälsade på och vi åt pizza. Sådär som vi alltid gjorde då för att överleva när det var fisk i skolmatsalen. Vi fnissade högre och högre medan glasen tömdes. Vi pratade minnen, som skakande ben innan framträdanden och gardinupphängningar i skolcafeterian. Det var gratis inträde på det där enda utestället som finns i vår lilla stad och vi hoppade i snödrivor på vägen dit. I garderoben jobbade en pojke jag låg med en gång i somras och jag rodnande när han log mot mig. I hans ögon såg jag att han kände igen mig och jag log tillbaka.
Det var en kvart innan stängning i augusti. De började bli mörkt tidigare och tidigare men det var fortfarande varmt ute hela nätterna. Mannen jag tyckte om mer än något annat ville ha mig för en gång skull, men jag var trött på att jag aldrig betydde något för honom. Jag vände bort ansiktet när han försökte kyssa mig och låste toalettdörren om mig och grät istället. Sen träffade jag honom, han som ibland jobbar i garderoben. Tydligen hade vi gått på samma skola och han visste vad jag hette. Med fem minuter kvar av kvällen gick vi ut och vi fick våra jackor först av hans jobbarkompisar. I ögonvrån såg jag hans, som trott att jag alltid är hans när han vill, förvånade blick och jag kände mig stark. Vi såg solen gå upp över ån igen innan vi gick hem och trots att vi kunde prata om allt så visste vi båda att det inte skulle vara samma sak någonsin igen. Det var bara en enda natt som det var vi. Kvällen efter fick han den andra mig igen och jag kände mig så himla svag igen.
Vi fick lysande armband när vi kom och jag hoppade lite i otakt hela kvällen. En kille med vit skjorta viskade flera gånger fel låttext i mitt öra och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Gubben i lådan som sista låt gjorde allt extra fint. Sen hämtade jag min jacka och fick ett "kul att se dig" från garderobskillen innan jag gled hela vägen hem på de hala gatorna.
and i hear trumpets ringing in my head before i go to sleep
weheartit
blås lite här där det gör ont det kanske ger sig
Sena nätter när jag känner mig ensam så är det så lätt att följa med någon hem. Hud mot hud. Klychiga komplimanger om vackra ögon. Någon som smeker en varm. Andedräkter som blandas. Att få somna på någons arm. Och morgonen efter lyssnar jag alltid på den här medan jag går hem och känner mig lika ensam igen.
1 & 2. and i continue to wonder... 3. fuckthesex
i'm not drowning fast enough
Vi låg på golvet i en sommarlovsstängd skola och hade slarvat bort våra jackor någonstans. En flaska Mintu mot de 15 plusgraderna som då kändes som Nordpolen, allra minst. Hans mun som var så nära min att jag kunde känna värmen från hans andedräkt. Vi sjöng vartannat ord i de där låtarna av The Strokes som vi båda älskade och han nynnade alla intron tyst i mitt öra. "Du vet att jag har flickvän, varför är du så jävla fin?" Han kysste mig sekunden efteråt. När jag vaknade på samma golv lite senare sken solen in genom de dammiga fönstren och klockan hade passerat tolv. Han sov fortfarande. Letade mig ut genom tomma korridorer med bultande huvudvärk och en tröja som hamnat bakochfram. Kvar låg han som skulle kunnat bli den som fick ett hjärta bakom sitt namn i telefonboken, för jag gillade till och med hans barnsliga dialekt. Men 4 timmar bort med bil hade någon annan redan skrivit in det där hjärtat bakom hans namn och jag lämnade honom istället bakom mig. Mitt dåliga samvete raderade hans meddelanden på facebook och ignorerade alla hans samtal tills han gav upp. Men jag tänkte på honom varje kväll. Precis som hon som fortfarande kan kalla honom för sin pojkvän antagligen gjorde.
Han mötte snabbt min blick i kön som om inget hänt. Men jag föll. 129 kronor. En påse som nästan var lite för liten. Sen ut i kylan igen. I'm not drowning fast enough, som vi sjöng den där natten.
thrilld