meet me in the middle of the morning when the crows fly highest in the sky
1. via fast times 2. unknown
och jag kan höra sju miljarder sköra stråkar stämma upp inför en allra sista konsert
- Jo, jag tänkte att du kanske ville veta att till hösten ska jag och Maria få barn, sa han så fort att han snubblade på orden.
- Grattis!
- Du menar det inte.
- Klart jag gör, ljög jag för han hade såklart rätt egentligen.
- Jag vet att du inte menar det.
- Hon är din fru, vad vill du att jag ska säga då?
- Vi kan inte fortsätta ses nu det är inte rätt.
- Det var aldrig rätt, sa jag och tog min kopp och gick.
Låg kvar under filten tills hela lunchrasten passerat. Sen var jag tvungen att gå tillbaka till jobbet och se honom i ögonen och låtsas som inget. Fortfarande illamående och jag hoppades av hela mitt hjärta att jag inte också var gravid. Speciellt inte om det skulle visa sig vara hans.
- En sista gång? frågade han viskande och det fanns inte ens en ton av dåligt samvete i hans röst.
jag har alltid gillat svaghet som sex & sprit & knark det finns alltid som en utväg och jag har aldrig varit stark
Vid halv två tog vi nattbussen hem och jag gick själv hem till mig, trots att en ung man som jag ibland brukar följa med hem satt bredvid mig på bussen. När han gick av och jag stannade kvar istället för att följa med såg han inte besviken ut, bara förvånad. För han vet att jag alltid försöker fylla min tomhet med sex och sprit och knark. Som Jocke Berg sjunger. Men då var allt jag såg glitter.
unknown
alla sa att allting var farligt men vi går och ingenting händer
via goin' down
för jag tror att vingarna bär att vingarna bär att vingarna bär att vingarna bär
En kvart innan ansökningstiden gick ut sökte jag till Uppsala universitet. Om jag kommer in betyder det att jag flyttar fem timmar härifrån, från den här småstaden där jag inte ens kan andas längre.
high on you and on drugs the worst combination of addictions high on you and all drunk
På lördagen tog jag på mig mina bästa dansskor och vi hamnade på förfest i någons studentkorridor. En kompis till honom, som vi var där för att hälsa på, var där. Senast vi sågs kysste han mig som ingen annan någonsin gjort, så att det kändes som om jag gick sönder. Men på ett bra sätt. Tiden rusade förbi och allt var så himla roligt. Plötsligt skulle vi gå vidare och han höll min hand i sin. Vi drack öl, dansade och pratade politik medan vi stod ute i regnet och rökte. Och han kysste mig sådär igen, så att det kändes som om jag gick sönder. Innan klockan hunnit bli ett gick vi hem till honom, till hans 90-säng med prickiga lakan. Hans nakna hud mot min. Världen snurrade och jag var alldeles för hög för att vilja göra något annat än att känna värmen från honom, som om det skulle kunna tina upp det där som förfrusit inuti mig.
Jag vaknade med huvudet mot hans bröst. Utanför fönstret kvittrade fåglarna och solen sken, men vi låg kvar. Framåt tolv följde han mig tillbaka till min kompis på andra sidan staden och vi pratade om hur det skulle blivit om jag bott där och inte flera timmar bort. "Då skulle det nog blivit vi". Det var han som sa det, men jag höll med. Men istället kysste han mig en sista gång, sådär så att det kändes som om jag skulle gå sönder. Sen gick han hem till sig igen och jag satte mig i gräset och åt glass direkt ur förpackningen tillsammans med fina vänner.
1. via 2. unknown
inget är på riktigt när man lever som vi lever här nej det är luft som kommer ur oss
En vanlig onsdag, himlen var grå när jag tog 8:15 bussen till jobbet som vanligt. Allt var precis som vanligt, men plötsligt fick jag nog. Så utan att hinna tänka efter först sa jag upp mig. Nu behöver jag något nytt, vad som helst. Bara det är något nytt. För alla vanliga dagar och småstadstristessen dödar mig snart.
i was waiting to be struck by lightning
alive alive alive alive and it feels so good
Sex fantastiskt fina dagar fyllda med glädje och skratt tillsammans med världens bästa människor och jag kommer leva länge på alla minnen. En ny stad varje dag men samma små charmiga och missmatchade hus i alla färger, från turkost till rosa och orangemönstrat, överallt. Allt var så himla fint. SÅ HIMLA FINT!
1. unknown 2. via losing my fucking mind.
london krossar mitt unga hjärta
Om några timmar lämnar jag Sverige och jag längtar efter att få se nått nytt. Nått annat. Medan jag lyssnar på Markus Krunegårds nya skiva packar jag väskan i sista minuten och struntar i mobilen. Tills på tisdag lämnar jag allt och låtsas att tristessen här hemma aldrig funnits. Aldrig kommer finnas mer.
hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Och det var visst ingen bra idé att googla efter bilder på mat när jag spontanpiercade tungan i fredags och inte kunnat äta något annat än yoghurt och nyponsoppa sen dess. Ont gör det också. Men jag fortsätter bläddra igenom sida efter sida med bilder på allt från potatisgratäng till efterätter fullproppade med choklad medan jag lyssnar på Kents nya singel. Den kan vara det finaste jag hört på hur länge som helst!
searching all the crowded streets for the place that i once saw
via my meadow
you see stars that clear have been dead for years but the idea just lives on
Försov mig och fick springa till bussen med sömnen kvar i ögonen och okammat hår. Det blev en lång dag där inget blev som det skulle. Allt blev fel. Allt krånglade. Allt gick dåligt. Men det hände i alla fall något och den här småstadstristessen gör mig tokig snart.
Vid nio när jag gått av mitt pass stod jag och en kollega under stjärnorna och studerade dem, som om de kunde säga oss något. Orion var den enda stjärnbild vi kunde. Jag letade efter ett stjärnfall så att jag skulle kunna önska mig härifrån.
she grows silent the light falls
1. källa 2. unknown
varje cell i min kropp saknar dig varje slag i mitt bröst är ett slag för dig
Jag försöker sätta ord på saknaden men allt blir bara klyschigt och fel. Jag saknar honom så att det gör ont någonstans inuti, fast hur jag än försöker beskriva det så känns alla ord för små. Och att samtidigt låtsas som ingenting gör att jag snart tror att jag går sönder. På riktigt.
långa nätter där ute finns en värld av långa nätter
you've got a heart on fire it's bursting with desires
En stuga mitt ute i ingenting med namn skrivna över hela väggarna, med datum från 1962 till i år. Elden sprakade och han spelade gitarr medan vi väntade på att veden skulle bli till glöd. Alla gick; för att hämta de kvarglömda korvbröden, prata i telefon eller bara ta en promenad. Han och jag blev kvar, bara vi. Tio centimeter mellan oss och allt var så himla vackert. Vi sa inget utan andades bara i takt och så fortsatte han spela, men han hade tappat alla ord. "Inga förhållanden, inget sånt sysslar vi med här." Jag hörde chefens röst eka i mitt huvud och gissade att han hörde exakt samma menig repeteras.
Jag svär att jag slutade andas när jag kände hans andedräkt mot min kind. Tysta andetag och en elektricitet som sprakade i luften. Men innan våra läppar hann mötas så slets dörren upp och de andra kom in med tre paket korvbröd. Vi satt framför elden och våra händer nuddade ibland varandra när jag hjälpte honom vända blad i sånghäftet. Inget mer.
unknown
kom igen kom igen våga jaga mig jag är allt du drömt om
let's play this song on and on until the dawn and never let them win
Fredag och marken var ostadig under mina fötter på väg till den här stadens enda utställde. Höll mig fast i någon jag inte kunde namnet på, men som pratade skånska och sa att jag var vacker. Kanske hette han Björn. Han var visst en kompis till honom som jag hade hoppats bli tillsammans med förrförra sommaren. Men allt som blev kvar av oss då var minnen och känslorna som vaknar igen varje gång vi ses. Hur våra blickar liksom fastnar i varandra.
Hängde in jackan, men halsduken var mystiskt försvunnen. Den blev säkert kvarlämnad hos kompisen vi var hos innan tillsammans med en tom vinbox. Vi dansade, pratade och drack insmugglad rom och cola på toaletten. Han som kanske hette Björn och så han jag en gång var kär i tävlade på skoj om vem som skulle få följa med mig hem. Jag trodde i alla fall först att det var på skoj. En halvtimme innan stängning blev jag så trött på allt, speciellt mig själv. Hur deras tomma komplimanger ändå lyckades fylla en del av tomrummet inuti mig. Så jag gick. Hamnade hemma hos en kompis och åt pommes frites och köttbullar innan jag gick vidare hem till mig. Ensam. Men jag kände mig starkare än på länge, för på nått sätt var det jag som vann.
since the day when i met you i've been lost in desperation
Fem obesvarade sms väntade i min inkorg, när jag hade tid att kolla på rasten. Jag slutade nästan andas efter att ha läst det första. Nästa vecka ses vi igen, har sett fram emot att träffa dig! Jag svarade något om att det ska bli roligt att se honom, för jag har längtat. Vi ska jobba ihop med ett projekt och har en sträng policy om att förhållanden inte är tillåtna. Men det kommer bli svårt när han redan är allt jag kan tänka på och bara en blick får mig att rysa.
De andra meddelandena glömde jag svara på. När jag gick hem vid halv tio hade snön börjat smälta bort och snart kommer nog våren på riktigt.
unknown