Träden står nästan kala nu i backen upp mot stora vägen bort härifrån. Alla höstlöv ligger röda på marken och de säger att det är vackert men jag vill bara bort. Bort från samma gator som jag gått tusen gånger. Bort från alla rykten. Bort från gråmålade villor. Bort från alla garageband som försöker spela punk. Bort från de idylliska gångvägarna där staketen långsamt ruttnar bort. Bort från småstaden där inga bussar går efter nio. Bort härifrån.

Marley Kate

Det snöade igår. Stora flingor virvlade i den kalla höstluften när jag väntade på bussen. Vintern är visst tidig i år. I tidningen läser jag om hur det kommer att bli den kallaste vintern på många år och jag huttrar redan. Inuti. Mörka kvällar blir alltid så ensamt. Så ta min hand, bara ta min hand. Snälla.






1 & 2. weheartit    3. love is a letter sent thousands of times

En söndagskväll när huvudet värker av bakfylla och ögonen inte riktigt hänger med. Rödvin, polly och fjantiga filmer. Vi delar filt och han har sin arm runt mig. Sådär självklart men ändå pirrigt. Han är inte alls lika dryg och ointreserad som sin kompis, han som jag alldeles nyss tänkte på varje sekund. Och han skickar alltid sms innan han somnar med ett "god natt" i. Som hans kompis aldrig gjorde. Det känns bra nu. Väldigt bra.

Jag har packat ner alla mina klänningar, fina böcker och gamla papper i kartonger och flyttat. Samma småstad, men högre i tak och vackra trägolv från 1800-talet.


weheartit

En box billigt vin och hemgjord smörgåstårta. Bara ett glas för att orka jobba morgonpass på söndagen. Eller okej, två glas. Fina kompisar och många glada skratt. Sådär så att man nästan får kramp i magen, precis under revbenen. Tre glas är nog ingen fara ändå. Blir sådär fnittrigt bubblig i huvudet och skrattar ännu mer. Lindar halsduken 3 varv runt halsen på väg till det där enda utestället som finns här i småstaden. En killkompis säger att jag är bland de vackrast tjejerna han träffat och jag blir så glad, så väldigt glad. Dricker lite mer, men tappar en flaska mot asfalten så att cidern blir till is mot den kalla marken. Det är människor överallt, men en kille finns alltid i ögonvrån. Inte speciellt snygg men det är något i blicken när han ser på mig som får mig att le. Vi dansar och jag blir så besviken när han måste gå. Fyra minuter efter vår snabba avskedskyss får jag ett fint sms om att jag verkar vara så fin och att han vill lära känna mig. Jag är för full för att svara men rodnar i i mörkret på dansgolvet medan en kanon sprutar skum till julmusik. Precis som om det snöade. Vi träffades utanför sen, han luktade snus och billigt schampo men kramades så länge att det kändes enda ner i tårna. Inget hångel, inget tjat om att följa med honom hem utan bara min hand i hans. Sådär självklart. Ännu en avskedskyss och "ett jag ringer". 30 minuter senare ringer han för att säga god natt och lovar att ringa igen imorgon. För en gångs skull känns det sådär bra i magen, som om han vill samma sak som jag. Men han har inte ringt. Enda sen klockan ringde vid sex och jag var tvungen att åka till jobbet efter fyra timmars sömn har jag väntat. Men han har inte ringt.

En fredagkväll tätt intill varandra i biomörkret är det svårt att inte fundera på hur det skulle kunna vara. Om det hade blivit vi två. Om du hade kysst mig den där kvällen då det var så nära. Alldeles för nära. Nu är vi istället bara kompisar och det är hos henne du sover på helgerna. Fast vi var väl aldrig mer än bara kompisar egentligen, men det var nära. Alldeles för nära.

   
unknown

trasiga hjärtan slår lite

i otakt

sådär ryckigt och för långsamt

och jag känner pulsen

under min vinterbleka hud

den slår

men jag är inte säker på

om jag lever

om du bara visste

hur det känns att aldrig drömma

i färg längre

svart och vitt blir så dystert

när körsbärsträden blommar

om natten

ekonomiska kriser

och chockerande terrorattacker

spelar ingen roll

när allt som finns

är någons andetag som inte

ekar mot parkettgolvet

längre

ingenting känns som du

dina kantiga höftben

mot min rygg

eller

dina händer omkring

min handled

ingenting, ingenting

femton sekunder

är som en evighet med dig

för du får mig

så hög

genom bara ett andetag

i nacken

ingen annan kan

få mig att le som du gör

med dina sarkastiska skämt

och dina kyssar

och jag faller

faller

faller

mot igenting

jag är din

det är ditt rufsiga hår

jag letar efter

i trängseln

så att du kan förstöra mig igen

när du inte känner något

dagen efter

ingenting, ingenting

En kvällspromenad med en gammal vän trots att den starka vinden gjorde det nästan omöjligt att prata. I våras var han allt jag tänkte på och i hemlighet brukade vi ibland tillbringa nätterna ihop. Fast vi fyllde dem bara med kramar och prat för vänskap är så mycket viktigare än förälskelse. Tänkte vi då i alla fall. Han har en annan nu och jag tycker att de är så fina ihop. Det pirrar inte ens längre i magen när han tar min hand i sin. Bara lite ibland, men det är nog för gamla tiders skull.


unknown

En slarvigt flätad frisyr fungerar bra när tiden mystiskt försvinner på morgontrötta tisdagar. Och han sa en gång att det var sexigt. Lite som Lara Croft. Jag hakar upp mig på det och flätar håret istället för att trassla ihop det till en knut som annars. Hoppas att han ska se mig och vilja ha mig igen. En gång till bara. För det är så svårt att glömma någon som varje gång vi ses drar lite för många internskämt och nuddar ens hand sådär snabbt, så att det skulle kunna vara en slump. Men det känns inte som det, för hans blick är alltid på mig när han pratar om att det är svårt att sova ensam ibland. Och då är det så svårt att sluta hoppas. Så jävla svårt.

Det finns en låt som jag knappt klarar av att lyssna på längre, i alla fall inte utan att gråta. Anna, med Hello Saferide. Den som var det finaste jag visste en gång får mig nu att falla så lång ner att det är svårt att komma upp. Jag har alltid velat ha barn. När mitt ex lämnade mig låg jag kvar i sängen så länge att jag glömde dagarna. Tänkte inte på att äta och glömde bort att man ska ha mens en gång i månaden. Jag köpte ett test, när det blev ovanligt långt mellan stjärnorna i min almanacka. Ett plus som jag fick glädja mig åt i en vecka. Jag fick missfall. Allt jag drömt om rann ner genom duschbrunnen en lördag. Min Anna. Ingen skulle kunnat lära henne hockey, men hon hade varit mitt allt.  

Ekologiskt vin och disneylåtar på singstar. Buffé, på samma ställe där jag för länge sen gick på min studentbal. Dans till en fin kompis band så att jag fick blåsor under fötterna. Drinkar med roliga namn och bastuvarm luft. Han var inte där, men det spelade ingen roll för då slapp jag i alla fall riskera att bli ignorerad. Gick hem ensam och jobbade tidigt dagen efter utan att vara speciellt trött. Men jag saknade honom egentligen hela tiden och kunde inte låta bli att fundera över vad han gjorde. Var han med någon annan? Någon bättre?