Körsbärsdrinkar, regn och alldeles för mycket bråk. Rykten, skitsnack och människor jag kallat kompisar i flera år som sprider ut elakheter som inte ens är sanna. Vid halv ett stod jag på altanen på den här stadens enda uteställe och pratade i telefon. Grät och sa att jag ville bort härifrån. Han sa att jag kunde komma, men sista bussen hade redan gått och det kanske egentligen bara är sånt man säger.

Hamnade på efterfest och sjöng igenom varenda låt på singstar skivan med disneytema. Gick hem vid fyra i ösregn i sandaler. Lite gladare, men fortfarande så jävla trött på den här småstaden.


via Katie in love with Florence Welch

Jag har vant mig vid att han skickar sms några gånger om dagen. Sms för att berätta om fotbollsträningar. Sms med konstiga nattfunderingar. Sms för att säga god morgon. Sms om ingenting alls. Även fast vi bara har träffats en gång känns det så naturligt att skriva ett sms när jag har slutat jobba för dagen. För det känns som om vi redan känner varandra, som om vi alltid gjort det. Ensamma kvällar pratar vi i telefon med varandra och långt efter att vi lagt på dröjer sig hans röst kvar någonstans inuti. Och när han en kväll skickade ett meddelande två minuter efter vi lagt på för att han glömt säga god natt ordentligt så slutade jag nog andas. Så himla fin är han.

En tisdagskväll ihop med fina vänner. Vi satt och drack te med körsbärssmak och pratade om vilken maträtt vi skulle välja om det var det enda vi fick äta resten av livet. Jag valde pankakor. Kuddkrig, falsksång och roliga missförstånd gav mig kramp i magen av allt skrattande. En himla fin kväll.


unknown

Drack starkt kaffe och pratade med en kollega om mustacher och borttappade skor. Vi var lediga båda två och trots att han är tio år äldre har vi alltid jätteroligt ihop. Han sa att jag såg trött ut och jag höll med. Nästa vecka går jag på semester, men jag vet inte vad jag ska fylla dagarna med. Kanske tapetsera om i sovrummet.

Det hade blivit lördag igen och jorden skulle visst gå under. Jag hade en fin volangklänning på mig och satt hemma hos en kompis och drack smultronvin. Pratade om fina frisyrer på unga män, liseberg och om att känna sig tjock trots att man inte är det. Det blev varmt och vi satt ute på taket och såg på männsikor som gick hem, som grillade och promenerade hand i hand. Vi beställde pizza och satt kvar ute på taket och åt med händerna eftersom ingen orkade hämta bestik.

När solen gått ner gick vi in eftersom våra bara ben inte riktigt gillade den kalla nattluften. Jag satt i köket och kände mig ganska omotiverad. De andra var i vardagsrummet och dansade, pratade så högt att de skrek och lekte någon lek. Jag bjöd bort mitt sista vin och gick hem tillsammans med en kompis isället medan vi pratade om att skaffa barn med varandra på skämt. Klockan var inte ens ett. Satt på trappan hemma och rökte en sista cigarett innan jag gck in för att sova. Jorden hade inte gått under, fast just då hade det inte bekymrat mig om den faktiskt gjort det för allt kändes sådär hopplöst tomt.




1. via when you can't let go 2. via weheartit

Somnade tidigt, mest för att dagen skulle ta slut. Vaknade av min smssignal vid tio. Ett sms från honom där det stod att han saknade att prata med mig. Åh jag dog lite, eller började leva igen. Vi skickade meddelande efter meddelande till klockan blev två. Han var på någon fest och visst kanske han bara hörde av sig för att han var full, men han valde i alla fall att lägga tid på att skicka sms till mig. För en stund kändes allt bra igen.

Han hörde inte av sig trots att han lovade och jag blir inte förvånad, bara ledsen. Så jag tar till alla knep jag har för att tänka på något annat än smsen han inte skickar. Cigaretter, nya kakrecept och en bok av Nick Hornby. Men när klockan blivit fem och jag vet att han slutat jobba utan att höra av sig hjälper det ändå inte. Mitt John Silver paket ligger tomt på trappan utanför huset, tre sorters kakor är nedpackade i fina burkar och sista ordet i Juliet, Naked är Herregud.


unknown

Lördagskväll och jag satt och drack billigt vin ur ett grönrandigt dricksglas i en studentkorridor. Skrattade, spelade spel och pratade på fem olika språk i en konstig blandning. En kille som studerade affärsjuridik visade mig det ena trolleritricket efter det andra och hans skicklighet gjorde mig tokig. "Arbetsmarknaden är inte lika bra för trollkarlar, tyvärr." Någon spelade gittarr och vi hade allsång, lite falskt men ändå fint. När vi gick ut för att röka på balkongen hamnade jag i trollkarlens knä. Vi kom fram till att vi borde bli bästisar, för att vi var de enda på festen som knappt kände någon. Bytte nummer och skrev Bästis istället för våra namn, pratade om sex och fes inför varandra. Sen parade jag ihop honom med min kompis och gav honom en lycka-till-kram som bästis.

Lagom när mitt vin var slut var det dags att gå vidare. Det regnade och vi stannade halvägs för att torka till lite och äta hamburgare. Det var nästan ingen kö dit vi skulle, men redan mycket folk där. Vi dansade och tappade bort varandra i trängseln. Jag träffade några kompisar till en kompis kompis och vi pratade lite. Plötsligt var alla bort igen utom en kille, vi stod kvar och pratade tills vi blev trötta i fötterna. Inget mer än blickar och ord. Hans andedräkt mot min kind, när vi lutade oss nära för att höra över musiken, gav mig fjärilar i magen. Vid stängning följde han mig till min buss tillbaka hem, jag fick en kram och han lovade att höra av sig. Jag trodde inte på honom. Träffade min kompis på bussen, utan trollkarlen. Killar är ändå inget att ha resonerade vi och avslutade en fin kväll med att dela på en tablettask hon hann köpa innan bussen gick.




via weheartit

När jag inte kan sova för att saknaden av honom, som jag egentligen inte känner men som fått mig alldeles knäsvag, är för stor läser jag böcker. Biblioteksböcker, loppisfynd för två kronor och min systers skolböcker som är intressantare än mina någonsin var. Vissa dröjer sig kvar medan jag glömmer andra redan efter sista siden. I natt läste jag Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson. Den var sådär sorgligt fin, men ändå på ett hoppfullt sätt. Fast det gjorde ont att läsa vissa stycken, för Jimmy var lite för lik han som jag av någon konstig anledning fastnat för. Han som bor 50 mil bort och som glömmer att skicka sms, trots att han lovade. Saknaden blev bara större efteråt.


via disappear here.

Mellan skurarna med spöregn skiner solen, aprilväder i maj. Jag firade min löneförhöjning med att köpa en ny klänning och sitta på en altan och dricka te med några kompisar halva natten. En kompis var på besök från sitt nya hem 20 mil bort. I småstaden intet nytt, sa vi när han frågade vad som hänt sen sist. Som klassikern av Erich Maria Remarque.

Solsken. Jag har suttit timme efter timme inne på vårdcentralen; sprutor med b12, sjukgymnastik och ett nytt recept på lugnande tabletter. Mina naglar har jag målat med guldigt glitter, som om det skulle göra någon skillnad. Solsken och gröna löv, men det ekar tomt inuti. Som vanligt. Precis som vanligt.


via FFFFOUND!

1. via le journal de ma vie "vintage"   2. unknown

Satt hemma hos en kompis och drack vin och kollade ut över torget genom hennes vardagsrumsfönster. Nymålade naglar och lockigt hår. Sommarvärmen som kommit tillbaka och femton personer i en liten tvåa gjorde att det var jättevarmt trots att alla fönster var öppna. Skrattade, fyllde på glasen så fort de tog slut och lekte Jag har aldrig. Något skavde inuti. Låtsades som inget och log tills kinderna värkte. Blev för full. Blev för ledsen. Tog på mig jeansjackan och mina sandaler. Sa hej då. Fick en kram av han som egentligen träffar min kompis. "Ring sen om du inte vill vara ensam." En blinkning med ena ögat och hans hand som gled ner längs min rygg. Alldeles för långt ner. Smällde igen dörren och vinglade hem. Det skavde ännu mer inuti.

Snön smälte bort och termometern visade över femton grader igen. Han och jag pratade lite om saker som man fantiserar om. Att vara hemlig agent, äventyr, att kunna läsa tankar och honom. Men det sista sa jag inte. Gick på ett extra långt pass på jobbet istället och skrattade mig igenom tolv timmar. Det ekade i tomheten mellan mina revben.

Det snöade i två dagar trots att det hunnit bli maj. Stora snöflingor som virvlade i luften och täckte allt med ett tunt gnistrande lager. Min frisyr blev förstörd, men jag orkade inte bry mig. Borstade bara bort flingorna ur luggen och tog bussen till jobbet. Jag log, skrattade och pratade om saker jag glömde innan orden lämnat munnen. Ingen frågade hur jag mådde, kanske spelade jag lycklig alldeles för bra. Snö i maj och ett brustet hjärta, värre än alla gånger tidigare.

Jag har börjat gå en mil innan jag ska sovs igen, bara för att jag inte orkar funderar på vad det betyder att han inte skickat ett enda sms sen i fredags. Visst han svarade på mitt, men inte med ett ord mer än han var tvungen. Det är en vecka och tre dagar sen vi träffades men jag har glömt hur det var innan hans blick mötte min i trängseln i ett kök på en hemmafest. I går hade jag på mig klänningen jag hade då till jobbet och flirtade med vaktmästaren. Låtsades som om ingenting hänt, att jag inte redan kollat upp tågtider mellan oss. Och memorerat varenda tid. För han är allt jag vill ha.


unknown