and i hold on to my little tornado
Årets första krokusar lös upp den gråa gräsmattan bredvid busshållplatsen, men imorses var hela staden frosttäckt igen. Glasen på busskuren var helt täckta av iskristaller. Någon hade noggrant smält fram ett mönster i frosten, ett sagolandskap med vingliga träd, ett kråkslott och glada flickor som höll i ballonger. Träffade en gammal klasskompis på bussen och vi pratade om allt som hänt sen dess. Missade min hållplats och fick gå en kvart från nästa stopp.
i don't want to wake up knowing i don't have a future
Det var nog nästan minusgrader i luften när vi gick. Det var jättemycket folk och jag ledsnade snabbt på armbågar i sidorna och utspillda drinkar överallt. Vi försökte dansa men man fick knappt plats. Kände igen en rygg i trängseln. Han som jag ibland brukar följa med hem ensamma nätter och som förut brukade spela mina favoritlåtar på gitarr när vi satt uppkrupna i hans soffa. Men han har slutat med det nu, tyvärr. Kanske är jag inte värd ansträgningen. Jag gick inte fram för att hälsa för han har tydligen träffat någon. Någon seriös. Kanke är det för henne han spelar gitarr nu istället. Jag har inte träffat henne och ingen annan har gjort det heller. Vi brukar skämta och säga att hon inte ens finns, men det gör hon säkert. Och hon är väl bättre än jag.
Klockan var halv två när vi ledsnade och gick för att hämta våra jackor. I trappan mötte jag honom och han stannde mig för en kram som om allt var som vanligt. Men jag skyllde på att jag var tvungen att gå när han ville dansa. För det är inte mig han vill ha, och jag vill ha någon som vill ha mig för en gångs skull. Men det var ändå svårt att vända sig om och gå.
via weheartit
i just sit around and wait, i just sit around and wait to live and feel something
Det handlar mycket om tomhet här. Men det är svårt att glömma bort hur det ekar mellan revbenen varje gång hjärtat slår.
unknown
drop your guard you dont have to be smart all of the time
Fredagskväll. Jag hade nylonstrumpor utan att frysa och drack cider som smakade sommar och färdigblandad cosmopolitan ur ett blinkande plastglas. Hade spontant blekt håret och det blev någon konstig rosaaktig nyans, lite som sockervadd. Egentligen ganska fult. Men han som jag borde glömma, som får mig på fall gång efter gång med sitt sneda leende, sa att det var gulligt. Han och jag dansade fjantdanser i vardagsrummet tills vi ramlade omkull på golvet och låg kvar så i säkert tjugo minuter, men jag märkte inte tiden som gick för allt var våra andetag som blandades. Inget mer, inget mindre.
Gick vidare till det enda utestället i den här staden och dansade till något liveband som spelade rockcovers. Tappade bort honom i vimlet men brydde mig förvånansvärt lite. Vi gick hem innan stängning. Han hem till sig och jag hem till en kompis på efterfest tillsammans med de andra. I hans ögon tyckte jag mig se en skugga av besvikelse skymta förbi när jag sa hej då. Men jag var trött på att bli sårad av hans undvikande blickar dagen efter.
Gick tillsammans med hans kompis istället, som flyttat från staden men var hemma på besök. Han var ungefär lika full som jag och vi vinglade ihop och skrattade åt ingenting. Vi balanserade på trottoarkanterna och hoppade uppför alla trappstegen till lägenheten. Efterfestpizza och singstar. Helt plöstsligt var det popcorn över hela golvet som ingen visste vart de kom ifrån. Han och jag hamnade tillsammans i soffan, för trötta för att orka gå hem. Vi gjorde det snabbt och lite för hårt medan jag tänkte på hans kompis. Tror till och med att jag kallade honom fel namn en gång. När han drog mig i håret så kände jag i alla fall något, men jag lär mig aldrig att man inte kan fylla tomheten i bröstet med sex. Fast jag försöker gång på gång.
Morgonen efter samlades vi några på ett café för att äta frukost. Över våra tekoppar så låtsades vi som om ingenting hade hänt. Men jag luktade fortfarande av hans parfym.
andas in, andas ut och hoppas så att det gör ont
tre centimeter av luft
mellan våra händer
jag tror nog
att dina hjärtslag slår lika fort som mina
för jag anar något
som vibrerar i luften omkring oss
jag kan känna
hur det i pirrar i magen
när du kysser mig för första gången
även fast det inte ens har hänt än
well i don't know what to do with myself
1. unknown 2. via fuck the sex
aldrig, aldrig ensam alltid ensam här
and i will break it for you now please learn from my mistakes
Letade efter ett papper på en kollegas kontor när jag hittade ett gammalt tidningsurklipp med mannen jag träffade i somras. Han som jag oftast bara dög för när han var full och ensam. Som jag bestämt mig för att jag kommit över. Även om jag följer med honom hem ibland, oftare än jag låtsas om. Hans leende i trycksvärta hade samma effekt som det har i verkligheten och jag är så trött på hur han får mig att gå sönder. Att jag kommit över honom helt är nog årets största lögn,men jag önskar att det var sant. La tillbaka urklippet efter att jag plågat mig igenom varenda ord i intervjun på två sidor. Hittade inte pappret jag letade efter egentligen, men struntade i att fortsätta leta. Ville inte riskera att hitta fler urklipp.
but it's hard so hard to replace yes it's hard so hard to erase
via weheartit
stort större än jag nånsin trott det snurrar i min skalle
Hade tänkt spendera söndagskvällen i soffan med att se om någon halvbra film, en såndär med lyckligt slut och evighetslånga kyssar. Ta det lugnt och dricka te mot förkylningen som jag kände var på gång. Men en kompis ringde och frågade om jag ville åka med henne och några fler till grannstaden för att se The Adjustment Bureau på bio och jag tackade ja. Jag struntade i att bättra på sminket eller byta ut leggingsen med hål i. Hamnade ihop med en kille jag knappt hälsat på förut, men vi var de enda singlarna. Medan de andra tog kysspauser och höll varandra i händerna så tillbringade vi tiden i väntan på filmen med att tävla i allt möjligt. Vem som kunde läsa skyltar på längst håll. Vem som kunde känna igen flest stjärnbilder på himlen. Vem som sprang uppför trappan snabbast. Jag hade nog kunnat tänka mig något mer med honom om jag inte redan fallit stenhårt för han jag ska jobba med i sommar. För ingenting annat betyder något längre. Och jag tror att det kallas för kärlek, men jag har alltid varit dålig på det där med känslor.
unknown
hang on to the good days i can lean on my friends
Melodifestivalsfinal hos en kompis. Vi satt tätt ihop i soffan för att alla skulle få plats och det var sådär mysigt varmt. Ostbågskrig, provsmakning av olika mineralvatten för att se vilket som var godast och imitationer av alla deltagarna. En fin kväll trots att fel låt vann, som vanligt.
this town has dragged you down
via inaudible
i've been wasting my life since the day i was born
Har varit sådär lycklig hela veckan. Trots att det var min tolfte arbetsdag i rad så gick jag upp ur sängen klockan sju med ett leende på läpparna. Det snöade trots att det var plusgrader och det klibbade i håret. Allt var grått och smutsigt, sådär som det alltid är när vintern börjar ge upp. Men jag gav busschauffören ett leende ändå. Helgens lycka pulserade fortfarande i mitt blodomlopp och inte ens huvudvärken spelade någon roll.
den vackraste stunden i livet var den när du kom
Mellan viktiga uppgifter och saker som behövde göras var det vi. Även om de andra ofta var med så var det ändå vi. Det kändes bara som om jag hittat rätt. Och jag tror att han kände likadant. Han försökte lära mig spela piano, men gav upp och lärde mig att slå med tamburinen till när han spelade istället. Vi sprang genom hela gården där vi bodde och hade vattenkrig, som om vi vore fem år. Han sa att jag var söt utan smink, men ännu sötare med. Fast han förstod tydligen inte hur det var möjligt. En kväll satt vi uppe i en soffa och imiterade politiker. Hans Göran Persson gav mig kramp i magen. Vi löste korsord medan vi förökte hänga upp lampor, inget av dem gick speciellt bra. Till en sak vi skulle göra klädde vi ut oss och fjantade oss tills vi inte kunde andas för att vi skrattade så. Vi pratade och pratade. Och pratade lite till. Innan frukosten kom han alltid och knackade på min dörr så att vi kunde gå tillsammans. Vi såg melodifestivalen på storbild och imiterade alla danser och sjöng med i låtarna. Han sjöng jättefint medan jag sjöng lika falskt som vanligt, men han sa att det bara var gulligt. Jag tror han ljög. Ibland snuddade vara händer vid varandra och varje gång slog mitt hjärta så högt att jag var rädd att det skulle höras.
Innan vi skulle åka hem fick jag, och alla andra, en kram. Jag räknade sekunderna. En. Två. Tre. Fyra. Fem. Glömde andas. Det kändes så bra. När vi hade packat ihop alla saker och var klara att åka fick jag en kram till. Bara för att, sa han och log. Och om jag inte redan hade fallit så skulle jag definitivt gjort det då.
flickr
anna hade en vän med en bil och vi åkte långt bort
can't get away from the moment seems like it's time to begin
det känns som att något har gått snett men jag vet inte vad
1. via Lost In Stereo 2. unknown
tomorrow is just a song away, a song away, a song away
via weheartit