although everybody knew how it would end up with me saying please saying stay stay stay with me
you wanna keep quiet keep it on the right side
Satt en sen lördagseftermiddag på altanen utanför den här stadens enda uteställe. Drack vin, rökte för många cigaretter och pratade om livet medan timmarna gick. Plötsligt hade solen gått ner och den lugna musiken bytts mot dansvänliga låtar. Hälsade på människor jag kände, undvek dock han vars blick jag visste skulle få mig att falla igen. Gick hem redan lite efter elva efter bara tre glas vin och såg oss vinna i Baku. Kvart över två föll jag för hans fyllesms och gick upp ur sängen för att låsa upp dörren åt honom. Jag föll igen och jag vet inte om jag någonsin kan bli hel igen, kanske är jag för trasig.
1. via time stands still 2. via irina del stew
andas andas men det är för varmt
En solskenspromenad mellan två möten i en annan stad än den jag kallar hemma. Röda axlar och tusen nya fräknar. Mötte hans fru och hon såg så glad ut när hon hälsade. Trots en vid klänning syntes det att hennes mage började bli rund nu och mitt dåliga samvete kom tillbaka. Hon såg så glad ut och jag förtjänade det verkligen inte, för även om hon aldrig får reda på det så är det mig hennes man brukar knulla mot betongväggen i förrådet.
there may come a day when we have nothing left to say
- Vad kul att se dig. Det gör mig alltid så glad att träffa dig! ropade han efter mig när jag gick mot min buss.
Jag vände mig inte om, lyssnade bara till hur hans ord ekade mot asfalten. Han sa det på precis samma sätt som vanligt, som om ingenting hänt. Men senast vi sågs kallade han mig för en äcklig hora och jag kan bara inte låtsas som ingenting.
källa
jag är inte lika ung längre men precis lika dum
Allt är bara tomhet. Jag har jobbat min sista vanliga vecka på jobbet, har bara några extra tider och ett projekt i början av sommaren kvar. När jag raderat alla mina dokument på datorn och lämnat in nycklarna kunde jag inte låta bli att gråta. Kanske för att jag inte vet vart jag ska ta vägen nu, vad jag ska göra med mitt liv.
come here stay with me stroke me by the hair
Plötsligt var klockan fyra och ingen förstod vart tiden hade tagit vägen. Jag tog på mig jackan och började gå hem tillsammans med en av de där sju killarna. Han bor åt samma håll. I luften var det bara två plusgrader och över oss sken stjärnorna klart. Han pekade ut något stjärntecken som jag glömde i samma sekund han sagt det. Där vi borde gå åt olika håll gav han mig en alldeles för låg kram och mötte min blick. Men han sa inget annat än hejdå och så svängde vi av åt varsitt håll i korsningen. Egentligen var det kanske lika bra, men jag hade så gärna varit nära honom igen. Även om jag tydligen aldrig är bra nog för att få vara med honom på riktigt och ibland tydligen inte ens bra nog för att dela hans säng en lördagsnatt. "Äh, sak samma. Jag hade ju inte velat va med honom ändå.", ljög jag för en kompis i telefon medan jag gick den sista biten hem ensam.
unknown