Kollade mailen på jobbet. Fem olästa meddelanden; två nyhetsbrev, ett från mormor, en bekräftelse på ett möte i nästa vecka och ett från honom. Från honom! Tre rader bara, men ändå. Jag svarade och bara någon minut senare svarade han på det. Glädje.

På söndagskvällen hade jag fortfarande en konstig känsla av tomhet i bröstet. Kanske för att han inte hört av sig, som jag hade hoppats. Blev osäker på om det ens hänt på riktigt. På nattduksbordet låg två kvarglömda enkronor och ett halvt kondompapper. Orkade inte städa bort det. Ville inte heller. Tog en promenad med en kompis, en runda som går över ängar, genom skogen och förbi vattendrag. Så himla vackert i solnedgången.

Gick hem till en annan kompis och grillade i mörkret. Satt och pratade tokigheter och rökte cigarett efter cigarett till långt in på natten. När jag gick hem och la mig någon gång efter två luktade min kudde inte ens av honom. Tittade på nattduksbordet; två enkronor och ett halvt kondompapper som vi glömde slänga. Fortsatte hoppas.

Allt gick sönder i lördags. Världen. Livet. Jag. Hundratusentals små bitar i ett enda kaos och jag kunde inte andas. Panik och blod som slutade pulsera. Tomhet.

Jag hade suttit i ett kök hela kvällen, druckigt vin och skrattat. Träffade en fin man och jag minns till och med sättet han strök luggen ur ögonen på i detalj. Vi pratade om allt, från att Baby i Dirty Dancing inte sitter i ett hörn till dåliga självbilder. Drack öl ur samma burk, varannan klunk var. Mitt i en mening råkade vi kyssa varandra och det kändes som om vi redan hade gjort det tusen gånger innan. Som om jag hittat hem.

Det var sen allt gick fel. Först bara ett sms. Från en jag träffat förut, som satt tre meter bort. "Kör på bara, du ligger ju med allt din jävla billiga hora." Jag raderade det, trodde inte att någon såg. Inte ens han, trots att jag lutade mitt huvud mot hans axel. Sökte stöd för att slippa falla. Det gjorde ont. Men han kramade min hand och mumlade i mitt öra att han ändå aldrig brytt sig om vad någon säger. Det fortsatte, men jag stängde av allt. Låste in mig på toa, hoppades att det inte var på riktigt. Ordet äcklig letade sig igenom dörren och jag flydde, med skorna i handen. Trasig. Helt trasig.

Ramlade ihop utanför dörren. Satt kvar där och grät, kanske mer för vem jag är än vad de sa. Han följde efter mig och plockade upp mig. Samlade ihop alla bitar och gick med mig hem medan han strök mig över håret. Sådär som jag inte brukar gilla annars. Vi låg tätt intill varandra i min 90 centimeters säng. Han kysste mig i nacken, på axlarna, på näsan, längs magen. Limmade ihop mig genom att bry sig. Har aldrig förut träffat någon som han, som får mig att känna mig så trygg. När han gick, tidigt dagen efter föll jag isär igen. Flera hundratusen bitar på hallgolvet. Skyndade mig ändå till jobbet. Trasig.




1. via le love   2. via weheartit

Släktmiddag ute i solen, fast jag fick sitta i skuggan istället för att inte bli ännu rödare. Efter tårtan bytte jag till mina finaste skor och gick hem till en kompis. Klockan var efter åtta men det var fortfarande varmt i luften. Drack smultronvin, dansade fuldans och spelade något konstigt spel som slutade med att jag fick dricka hela tiden. När solen nästan helt gått ner stod jag ute på trottoaren och rökte barfota, tillsammans med han som fick mig att falla sönder i tusen bitar när han log bakom molnet av rök mellan oss. Min rygg mot husväggen. Hans arm runt min midja. Andetag som blandades. "Men ikväll vill jag hellre vara med min killkompis när han kommit från Malmö än att vara med dig." Jag dog. Jag dog och han kysste mig och gick upp igen.

Drack mer, skrattade lite för högt hela tiden och log mot honom med en blick jag hoppades sa att jag inte brydde mig. Men nog egentligen sa att jag inte ville ha någon annan. Inte då. Inte någon annan gång. Någon hade tappat ut en hel burk salt i lägenheten och det var som en strand. Hamnade i trapphuset tillsammans med en man jag en gång i tiden var på släktkalas ihop med. Mitt ex och hans ex var syskon. Vi pratade utan att egentligen få något sagt, men han fick ändå tiden att gå utan att det blev tråkigt. Och hans hand mot min kind fick mig inte att explodera, men det kändes i alla fall i magen. Så vid två gick vi tillsammans, bara gick. Inget mer. Jag fick en kram och ett vi ses. Gick hem med ett hål i klänningen jag inte kom ihåg hur jag fått och somnade direkt. Trots allt var det en jättefinkväll.

Solsken, apelsinjuice, vindruvor och en bra bok. Som om av Ulrika Kärnborg. Rörigt, på gränsen till kaos, men ändå så himla fint. Om att falla sönder eller kanske om livet bara. Jag brände mig på axlarna, trots att jag noga smörjt in mig med solskyddsfaktor 30. Min ljusa och fräkniga hy gillar aldrig solen lika mycket som jag gör. På kvällen gick jag hem till en kompis, med mina nya sandaler, för att spela kort och jag förlorade hela tiden. Hon skulle jobba dagen efter så vi gick hem vid elva. Jag och en kille jag egentligen inte känner speciellt bra gick tillsammans. Luften började bli kall men vi hade mycket att prata om, allt från dåliga filmer till bältdjur och gymnasiematte. Trots att det blev en omväg följde han mig hem. Jag var inte trött, så jag satte på ugnen och bakade nötmaränger av några överblivna äggvitor och löste korsord medan de var i ugnen. Sen borstade jag tänderna och låg och vände mig i sängen tills klockan blev tre eller nått.


unknown

En ny vecka, fortfarande trött. 30 timmar på jobbet utan någon ordentlig rast går ändå ganska fort när solen skiner, fåglarna kvittrar och barnen ler och håller en i handen. I alla fall tillräckligt fort för att det helt plötsligt är dags att gå hem igen, ännu tröttare än tidigare. Trodde inte att det var möjligt. Men jag älskar mitt jobb.




1. via weheartit    2. via stop playing games with me. 

Tänkte sovit bort halva söndagen, som jag brukar göra när solen redan börjat gå upp och färgat himlen rosa innan jag kommit hem. Men följde med min syster till IKEA med bultande huvudvärk efter tre timmars sömn istället. Trängdes bland småbarnsfamiljer och smarta förvaringslösningar tills det blev dags att åka hem igen, efter den obligatoriska femkronors glassen utanför kassorna. Jag blev illamående.

Kunde inte somna sen så jag gick varv efter varv på gatan som går runt hela staden tillsammans med en kompis, tills vi fick skavsår och pratat igenom allt som hänt det senast halvåret minst tusen gånger.


via weheartit

Dagarna gick utan att jag märkte det. Planerade in extra saker i min redan fulla almanacka för att slippa höra mina darrande andetag och ojämna puls. Han hade träffat någon som var värd att ändra relationsstatus för. Så som jag visst aldrig var. Mina ben bar inte ordentligt, men jag envisades ändå med gå en mil varje kväll. Bara för att kunna somna fort efteråt och slippa känna efter. För det gjorde ont bara mina tankar råkade snuddade vid honom. När någon pratade om honom stängde jag av allt och stirrade tomt ut i luften, men det gjorde ändå ont. Jag trodde verkligen att jag var över honom, att jag lärt mig att stå upprätt även när han ler mot mig. Men jag hade så jävla fel.


unknown

Det var fredag och solen sken stundtals, mellan glimtarna av blå himmel och vårväder så spöregnade det. Det haglade till och med lite ibland. Men framåt kvällen försvann molnen utan att komma tillbaka och jag gick hem till en kompis för att grilla. Egentligen skulle han med leendet som alltid får mig svimfärfärdig dit, men han kunde inte sen. Fan. Det blåste jättemycket så vi tog med oss maten in. Tränge ihop oss femton personer runt ett litet köksbord. Jag drack sommarcider med passionsfruktsmak och smultronvin för att få den rätta vårkänslan. Utanför fönstret gick solen ner och vi spelade uno, förloraren fick dricka och framåt elva vinglade vi iväg till det där utestället som finns här. I garderoben stod systern till han som jag träffar ibland och som egentligen är för gammal för att det ska funka. Hon som kom på oss förra helgen.

- Jag känner igen den där jackan.
- Inte vet jag.
- Jo, jag vet och du vet också.

Hon gav mig en nummerlapp och log lite åt att jag rodnade enda ner på halsen. Hoppades att hon inte skulle ha kommit ihåg det eller i alla fall låtsas som inget. För både jag och han insåg då att det nog inte skulle bli något seriöst. Vi var för olika. Jag gick vidare, dansade lite trots att det var både dålig musik och lite folk. En kompis mötte killen hon nästan varit tillsammans med men som valde en annan tjej och grät. Inlåsta på toaletten skrek vi att alla killar var dumma i huvudet och sen gick vi hem nästan allihopa. För just då trodde jag att alla killar verkligen var det. Tror nog kanske fortfarande det. I alla fall dem jag träffat, som jag hoppats ska vilja ha mig på riktigt istället för ensamma nätter när det är tråkigt att sova själv.

Vi lagade egen pizza med champinjoner och fetaost. Sjöng singstar men det slutade med att jag somnade i soffan. Vaknade med nackspärr vid elva, fortfarande i samma soffa med fem andra. Vi kokade ägg och rostade bröd till frukost, efter att vi diskat alla de glas som täckte diskbänken. Innan jag kommit hem hade klockan hunnit bli fyra.




1. via watch me make you hate me    2. via Fcuk It. 

Har fruktansvärt ont i halsen, kan knappt svälja. Klockan är bara tio men jag har redan gått och lagt mig. Dragit täcket över huvudet och släckt lampan. Alldeles för trött efter att jag stressat hela dagen, för jag hade inte tid att vara hemma från jobbet. Har nog feber också egentligen, men vill inte känna efter. Men imorgon ska jag vara ledig.

Fnitter, chips med tacosmak och drinkar med spiralformade sugrör. Vi satt fyra tjejer i en soffa och jag älskade varje sekund. Skrattade, skrattade och skrattade tills vi fick kramp i magen allihop och rullade runt på golvet. Drog vidare ut, till det där enda utestället som alla går till men ingen gillar. Några andra kompisar skulle komma sen också. Det var mycket folk och vi dansade i värmen och trängseln. Stötte ihop med killar jag träffat förut och vi pratade lite, men jag brydde mig inte speciellt mycket. Intalade mig själv att det var för att jag gått vidare, att jag aldrig mer kommer vara någon man kan utnyttja. Inte att jag fått ett sms från en kompis som sa att han med leendet som får mig att falla varje gång nog skulle ut. Och ingen annan är ju som han. Tyvärr.

Ute på altanen märktes det tydligare att jag vinglade. Det var säkert tio plusgrader i luften och vi stod där och såg vattnet i ån långsamt glida förbi.Träffade mitt exs nya flickvän och vi hälsade med en kram, det brydde jag mig faktiskt inte om på riktigt. Klockan blev halv ett och jag dansade med någon vars skägg rispade mot min kind varje gång vi kysstes. Han hade inte kommit dit och jag lyckades stå upp hela kvällen, för ingen annan får mig att falla som han. Strike varje gång med bara en blick.  

När lamporna tändes hämtade jag ut min jacka och började gå hem. På mobilen hade jag fyra nya sms, tre från en kompis och ett från honom. Från honom! Vi har aldrig haft kontakt via telefon och jag har inte ens hans nummer. Men han hade visst mitt och hade skickat ett meddelande om att han inte kom in för att det var för mycket folk. Självklart föll jag. Träffade en kompis från jobbet. Vi köpte pizza och satte oss på en parkbänk medan vi åt. Han pratade och jag var för trött för att orkar hänga med i samtalet. Eller för besviken. Eller för full. Eller bara så jävla less på allt trots den bra kvällen.


via weheartit

Det var en extra stressig dag. Olika möten från åtta till två och jag hann inte ens äta något annat än kakorna till kaffet. Tog bussen ut till min vanliga arbetsplats efter sista mötet, missade busshållsplatsen igen. Fick gå tillbaka i spöregn. Jobbade tills klockan visade kvart i åtta och kände mig sen helt död. På bussen hem mötte jag en kompis. Hon grät. Hennes pojkvän hade lämnat henne efter fyra år för att han visst aldrig varit kär i henne. Jag tog med henne hem och gjorde te, som mamma alltid sagt hjälper när det gör ont. Vi pratade tills klockan passerat tolv och hon faktiskt lyckades le igen. Ett snabbt och lite ansträngt leende.

  
unknown