you spend your days at a dead end job where you just do what you are told
Vi är hemma hos honom och bakar kanelbullar och skrattar åt minnen, dåliga skämt och saker som egentligen knappt är roliga. Vi borde plugga för tentan är imorgon. Men han citerar sig själv från en dimmig utekväll istället. "Jag borde fan gå hem, bara därför tänker jag inte göra det!" Vi borde fan plugga, men bara därför tänker vi inte göra det. Vi skrattar åt det så att tårarna sprutar, men ingen annan skulle fattat. Bara vi och jag tänker att han kanske är min bästa vän. I alla fall just där.
för den enda vägen uppåt nu är ner
Tentapluggar med dagens femte kopp te. Försöker banka in saker jag egentligen redan borde kunna, men det är som om ingenting fastnar. Läser anteckningarna om och om igen och mumlar något om att till nästa tenta ska jag minnsan börja i tid. Precis som jag säger varje gång, men som jag sen aldrig gör.
unknown
som om det inte fanns någonting att förlora som om det inte fanns någonting att förstöra
Tentafest och jag drack rött vin så att världen snurrde. I en längenhet utanför stan var vi alldeles för många personer så att det blev imma på rutorna. Vi sjöng allsång så högt vi kunde och fuldansade på bord. Byggde torn av ölburkar enda upp till taket. Vi satt på golvet i hissen och åkte upp och ned för att kunna prata i fred eftersom det var fest i hela trappuppgången med. Så himla rolig fest och ångesten efter tentan var för länge sedan bortglömd. Plötsligt mötte mina läppar någon annans, snabbt som av misstag när vi satt bredvid varandra. Han vi var oss. En klasskompis som aldrig varit min typ, men som pratar charmig dalmål och är sådär klassiskt manlig som ingen jag tidigare träffat.
Sekunderna efteråt frös allting till is, men sen låtsades vi som om ingenting. Dansade vidare, satt på trappan utanför och rökte medan vi kollade på stjärnorna som lös ovanför oss och tävlade i armbrytning. Framåt tre började folk dra sig hemåt, jag satt i soffan bredvid honom igen. Hans hand på mitt lår.
- Snälla stanna, viskade han och jag svarade inte utan stannade bara kvar när alla gick.
Världen snurrade lite för fort och på väg från soffan välte vi omkull minst tre torn av ölburkar och någon hade lagt en gitarr i hans säng. Bland tomburkar och lukten av utspillt vin över halva golvet borde det inte varit fint, men det var det. Det var något i sättet han såg på mig med dimmig blick. På morgonen tog jag på mig och gick innan han vaknat, knappast som om han brydde sig om att det var jag som låg där redvid i alla fall. Gick i nästan två timmar hem, men smink ned över kinderna och ruffsigt hår.
I skolan låtsas vi som ingenting, alla andra vet men vi låtsas ändå som ingenting. Det där fina försvann i samma sekund som jag stängde dörren bakom mig, men jag skulle vilja se det igen. Fast som vanligt låtsas jag som ingenting, det är så mycket enklare.
Oh oh dj ease my mind will you play that song again
Jobb i puben på min nation, 10 timmar av slit, skratt och stress. Mest skratt. Efteråt när all disk var diskad och golven moppade satt vi som vanligt kvar och tog varsin öl, eller sju. Han jag stått i baren med hela kvällen följde mig hem, men jag frågade inte ens om han ville följa med upp. Klockan hade hunnit bli fem och jag orkade inte gå upp till föreläsningen sen, utan låg kvar i sängen halva dagen.
unknown
jag är den siste kvar på jorden men kärlek är alltid mitt svar
Snöblandat regn och grå himmel. Tvättdag. Tillbringade fyra timmar i tvättstugan med krånglande maskiner oeh rödvinsfläckar. Än har jag inte träffat honom, inte ens sett honom på håll sen i söndags på morgonen. Kanske är det lika bra, så hinner jag glömma. Ingen vill ändå träffa mig igen. Att jag bor 35 mil bort nu ändrar ingenting, för man kan aldrig fly från sig själv.
i know we could live tomorrow but i don't think we should wait, no
Maskeradsittning med cirkustema. Jag hade druckit för mycket rödvin på förfesten och tappat bort en vante och mitt pennfack men var glad ändå. Det hängde vimplar i taket och vi fick en välkomstdrink som smakade precis som min farmors hemmagjorda saft. Min bordsherre lurade i mig, och alla andra, hur knäppa saker som helst och vägrade erkänna vad som var sant förrän vid efterrätten. Tydligen är det fler som dör av fallande kokosnötter än som blir dödade av hajar. Mötte en killes, som går samma program som jag fast året över, blick från andra sidan rummet aldelles för många gånger. Efter maten och fem tequilashots var det dags för dans. Min utklädnad hade kommit bort och min bordsherre hånglade med killen mitt emot.
Tiden rusade förbi när vi dansade så att det blev imma på fönsterrutorna. Plötsligt satt jag på en parkbänk på innergården tillsammans med massa andra. Bredvid mig satt han från året över mig, han med sin charmiga gotländska och som jag alltid har roligt med. Vi pratade egentligen mer med alla andra än med varandra, men han höll min hand i sin under bordet hela tiden. Någon timme innan stängning reste vi oss utan ett ord för att gå hem till honom. Det var minusgrader och min cykel stod kvarglömd på förfesten, så vi gick och min hand utan vante frös till is. Hemma hos honom satte vi på te och mös ner oss under en filt i soffan. Varma andedräkter som blandades och en känsla i magen av att jag aldrig ville att det skulle ta slut.
Morgonen efter vaknade jag på hans arm och han följde mig hem, han skulle ändå till affären. Vi pratade om fåglar och efter att vi kramats hejdå gick jag de tre trapporna upp till mig och kröp ner i sängen igen. Jag hade velat säga nått om att det kändes som mer än bara sex, som nått mer än alla killar jag fyller tomheten med. Men jag sa ingenting.
we dance 'til we get it right out of time up and down
Uppsala är fantastiskt och jag älskar varje minut. Jag kan inte sätta ord på hur faktastiskt det känns att kunna andas igen. Att leva. Två månader har jag bott här och det är kanske de två bästa månaderna i mitt liv. Fuldansa på bord, gå på fest med en mammut, plugga mitt i natten på skolan, ordna galna korridorsfester en lördag där sista gästen gick hem på måndagen, cykla vilse utan att bry sig, sitta och fika i sju timmar, vara stupfull klockan 2 efter en tenta, äta nudlar för att studielånet är slut, promenera hem morgonen efter, öl för 19 kronor, tvätta istället för att tentaplugga, festa en tisdag, onsdag, eller kanske till och med måndag och att dagen efter läsa knäppa saker i sin sångbok. Jag älskar det!
unknown
så jag lämnade och föddes på nytt i guld
Sommaren har rusat förbi. Jag har suttit på ett tak tre våningar upp och blickat ut över staden medan solen först gått ner för att sen gå upp igen. Tagit kvällspromenader i månskenet. Spenderat många söndagsmorgonar i någons säng med att hångla, prata och memorera alla hans tatueringar. Efterfestat i ett känt rockbands turnébuss. Tagit en sista minuten resa bort från allt. Bakat kakor fem sorters kakor tillsammans med en kompis en natt när vi inte kunde sova. Tillbringat en vecka mitt i ingenting med några av de finaste jag vet och dock även hundratusen oinbjudna myggor och två spindlar. Träffat killen jag drömt om i ett helt år och för första gången på länge blivit kär i någon som kände samma sak tills han plötsligt sa "Vi borde nog inte träffas mer, du flyttar ju ändå snart..." en lördagskväll och mitt hjärta gick sönder i tusen bitar över dansgolvet.
Jag har suttit på ett köksgolv och druckigt Baileys med sugrör direkt ur flaskan med min förra chefs son. Somnat på ett badrumsgolv hemma hos någon jag försökte laga mitt brusta hjärta med. Fått skavsår av att dansa för mycket varje helg. Suttit på uteserveringar och kedjerökt. Gått med bara ben trots att termometern bara visade elva grader. Hängt i parker med sällskapsspel, glass och nyplockade hallon. Suttit på efterfest och sjungit till en gittarr till klockan hunnit bli nio.
Men jag har inte kunnat andas. Om exakt åtta dagar flyttar jag 35 mil bort, till Uppsala för att börja plugga. Kanske kommer jag kunna andas där, i ett liten studentrum tre trappor upp med utsikt över ett gammalt träd på innergården. Jag tror nog det.
gör nånting vackert av allt som går sönder här
Jag lever, men inte mer. Allt är bara tomhet och jag vet inte hur jag någonsin ska bli hel. Men jag fortsätter andas och till hösten flyttar jag, kontrakten kom i posten idag. Kanske kan jag börja leva igen då, inte bara existera.
lägg din hand mot min kind och visa mig vägen, kommer du ihåg den?
Plötsligt stod han bara där som om det inte alls gått ett år sen vi sågs. Samma sneda leende men med en ny frisyr. Om han bara visste hur mycket jag saknat honom! En lång kram och snabba ord, för att ta ikapp alla dagar vi förlorat. Jag log, men inuti föll jag sönder för att ingenting blev som vi planerade då. Kanske var det aldrig meningen. Kanske kände han aldrig samma sak. Kanske försvann allting bara med tiden. När vi säger hejdå känns det som om det är för alltid den här gången och det som gör ondast är att han inte ens verkar bry sig.
1 & 2. unknown
1 & 2. unknown
vi krossade våra drömmar vi samlade spillrorna
Det går i perioder om jag kan sova eller inte. Nu låg jag vaken som så många gånger förr och stirrade ut genom fönstret längs tomma trottoarer och det nästan helt nedsläckta hyreshuset mittemot. Inuti var jag bara tom och trots att jag spenderat de senaste dagarna med människor jag tycker om har varenda ord jag sagt klingat falskt. Jag kunde inte sova precis som vanligt, för inuti mig värkte den där tomheten. Någon slags saknad.
a part of me own these grounds but they're no longer mine i have to find a way home
Min första helt lediga helg på hur länge som helst. Jag ljög för alla och sa att jag skulle jobba, stod inte ut med tanken på att träffa någon. Låg kvar i sängen och kollade på alla säsonger av The vampire diaries trots att solen sken ute. Och precis som vanligt kändes allt ganska värdelöst. 
unknown
lämna lamporna på släck inte ljusen lämna lamporna på
Jag låg vaken som vanligt, trots att klockan passerat tre och alarmet var ställt på 06:45. Så fort jag blundade såg jag hans långa gestalt i nattklubbsvimlet. Hans blick som fastnade på mig ibland under kvällen, men jag vände bort huvudet och gick åt ett annat håll varje gång. Trött på att bli sårad. Trött på att plocka upp resterna av mitt sönderslagna hjärta från trottoarer och sovrumsgolv. Trött på att aldrig vara bra nog. Men hans blick höll mig vaken.
although everybody knew how it would end up with me saying please saying stay stay stay with me
you wanna keep quiet keep it on the right side
Satt en sen lördagseftermiddag på altanen utanför den här stadens enda uteställe. Drack vin, rökte för många cigaretter och pratade om livet medan timmarna gick. Plötsligt hade solen gått ner och den lugna musiken bytts mot dansvänliga låtar. Hälsade på människor jag kände, undvek dock han vars blick jag visste skulle få mig att falla igen. Gick hem redan lite efter elva efter bara tre glas vin och såg oss vinna i Baku. Kvart över två föll jag för hans fyllesms och gick upp ur sängen för att låsa upp dörren åt honom. Jag föll igen och jag vet inte om jag någonsin kan bli hel igen, kanske är jag för trasig.
1. via time stands still 2. via irina del stew
