there may come a day when we have nothing left to say

Vi träffades snabbt på busshållplatsen och han kramade mig utan att jag drog mig undan, kanske för att allt gick så snabbt. Han viskade ett hej mot min hals som om ingenting hänt, som om han inte förstört alltihop.

- Vad kul att se dig. Det gör mig alltid så glad att träffa dig! ropade han efter mig när jag gick mot min buss.

Jag vände mig inte om, lyssnade bara till hur hans ord ekade mot asfalten. Han sa det på precis samma sätt som vanligt, som om ingenting hänt. Men senast vi sågs kallade han mig för en äcklig hora och jag kan bara inte låtsas som ingenting.


källa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0