i´ll spend many nights alone i know i know cause i have and i will
ooooh but when we start making fires we get ever so hot
Pratade med gamla klasskamrater och killar jag en gång kysst som om de vore allt jag någonsin velat ha. Kanske var det också så det kändes då. Vi knackade melodier på väggen mellan toalettbåsen och varje gång vi gick ut för att röka envisades vi med att klättra upp på en stor sten först. Det roligaste var att hoppa ner efteråt. När det stängde vid två fortsatte vi dansandet hela vägen hem och vi satt på mitt hallgolv och pratade om oralsex och böcker man läste som barn tills klockan blev morgon. Kollade mobilen och hade tre nya sms, men inget av dem var från honom. Och som vanligt tolkar jag det som att han inte är intresserad. Fan.
Julius Konttinen
i know a place where diamonds never fade away
the thought of it keeps me from sleeping or am i already dreaming?
1. via weheartit 2. unknown
jag är lucy in the sky, jag är högt över molnen
Kollade mailen på jobbet. Fem olästa meddelanden; två nyhetsbrev, ett från mormor, en bekräftelse på ett möte i nästa vecka och ett från honom. Från honom! Tre rader bara, men ändå. Jag svarade och bara någon minut senare svarade han på det. Glädje.
vore nog bättre om jag lämnat och glömt kan inte få dig ut ur skallen som en hjärntumör
unknown
jag kan höra musiken du gav mig i natt så här lät det medan ångesten kom ikapp
På söndagskvällen hade jag fortfarande en konstig känsla av tomhet i bröstet. Kanske för att han inte hört av sig, som jag hade hoppats. Blev osäker på om det ens hänt på riktigt. På nattduksbordet låg två kvarglömda enkronor och ett halvt kondompapper. Orkade inte städa bort det. Ville inte heller. Tog en promenad med en kompis, en runda som går över ängar, genom skogen och förbi vattendrag. Så himla vackert i solnedgången.
Gick hem till en annan kompis och grillade i mörkret. Satt och pratade tokigheter och rökte cigarett efter cigarett till långt in på natten. När jag gick hem och la mig någon gång efter två luktade min kudde inte ens av honom. Tittade på nattduksbordet; två enkronor och ett halvt kondompapper som vi glömde slänga. Fortsatte hoppas.
i´m gonna take that fear and wear it like a crown
unknown
then love until we bleed then fall apart in parts
Allt gick sönder i lördags. Världen. Livet. Jag. Hundratusentals små bitar i ett enda kaos och jag kunde inte andas. Panik och blod som slutade pulsera. Tomhet.
Jag hade suttit i ett kök hela kvällen, druckigt vin och skrattat. Träffade en fin man och jag minns till och med sättet han strök luggen ur ögonen på i detalj. Vi pratade om allt, från att Baby i Dirty Dancing inte sitter i ett hörn till dåliga självbilder. Drack öl ur samma burk, varannan klunk var. Mitt i en mening råkade vi kyssa varandra och det kändes som om vi redan hade gjort det tusen gånger innan. Som om jag hittat hem.
Det var sen allt gick fel. Först bara ett sms. Från en jag träffat förut, som satt tre meter bort. "Kör på bara, du ligger ju med allt din jävla billiga hora." Jag raderade det, trodde inte att någon såg. Inte ens han, trots att jag lutade mitt huvud mot hans axel. Sökte stöd för att slippa falla. Det gjorde ont. Men han kramade min hand och mumlade i mitt öra att han ändå aldrig brytt sig om vad någon säger. Det fortsatte, men jag stängde av allt. Låste in mig på toa, hoppades att det inte var på riktigt. Ordet äcklig letade sig igenom dörren och jag flydde, med skorna i handen. Trasig. Helt trasig.
Ramlade ihop utanför dörren. Satt kvar där och grät, kanske mer för vem jag är än vad de sa. Han följde efter mig och plockade upp mig. Samlade ihop alla bitar och gick med mig hem medan han strök mig över håret. Sådär som jag inte brukar gilla annars. Vi låg tätt intill varandra i min 90 centimeters säng. Han kysste mig i nacken, på axlarna, på näsan, längs magen. Limmade ihop mig genom att bry sig. Har aldrig förut träffat någon som han, som får mig att känna mig så trygg. När han gick, tidigt dagen efter föll jag isär igen. Flera hundratusen bitar på hallgolvet. Skyndade mig ändå till jobbet. Trasig.
1. via le love 2. via weheartit
fill the hollow with a heart give it some kind of meaning
Släktmiddag ute i solen, fast jag fick sitta i skuggan istället för att inte bli ännu rödare. Efter tårtan bytte jag till mina finaste skor och gick hem till en kompis. Klockan var efter åtta men det var fortfarande varmt i luften. Drack smultronvin, dansade fuldans och spelade något konstigt spel som slutade med att jag fick dricka hela tiden. När solen nästan helt gått ner stod jag ute på trottoaren och rökte barfota, tillsammans med han som fick mig att falla sönder i tusen bitar när han log bakom molnet av rök mellan oss. Min rygg mot husväggen. Hans arm runt min midja. Andetag som blandades. "Men ikväll vill jag hellre vara med min killkompis när han kommit från Malmö än att vara med dig." Jag dog. Jag dog och han kysste mig och gick upp igen.
Drack mer, skrattade lite för högt hela tiden och log mot honom med en blick jag hoppades sa att jag inte brydde mig. Men nog egentligen sa att jag inte ville ha någon annan. Inte då. Inte någon annan gång. Någon hade tappat ut en hel burk salt i lägenheten och det var som en strand. Hamnade i trapphuset tillsammans med en man jag en gång i tiden var på släktkalas ihop med. Mitt ex och hans ex var syskon. Vi pratade utan att egentligen få något sagt, men han fick ändå tiden att gå utan att det blev tråkigt. Och hans hand mot min kind fick mig inte att explodera, men det kändes i alla fall i magen. Så vid två gick vi tillsammans, bara gick. Inget mer. Jag fick en kram och ett vi ses. Gick hem med ett hål i klänningen jag inte kom ihåg hur jag fått och somnade direkt. Trots allt var det en jättefinkväll.
what do you do with the left over you and how do you know when to let go
Solsken, apelsinjuice, vindruvor och en bra bok. Som om av Ulrika Kärnborg. Rörigt, på gränsen till kaos, men ändå så himla fint. Om att falla sönder eller kanske om livet bara. Jag brände mig på axlarna, trots att jag noga smörjt in mig med solskyddsfaktor 30. Min ljusa och fräkniga hy gillar aldrig solen lika mycket som jag gör. På kvällen gick jag hem till en kompis, med mina nya sandaler, för att spela kort och jag förlorade hela tiden. Hon skulle jobba dagen efter så vi gick hem vid elva. Jag och en kille jag egentligen inte känner speciellt bra gick tillsammans. Luften började bli kall men vi hade mycket att prata om, allt från dåliga filmer till bältdjur och gymnasiematte. Trots att det blev en omväg följde han mig hem. Jag var inte trött, så jag satte på ugnen och bakade nötmaränger av några överblivna äggvitor och löste korsord medan de var i ugnen. Sen borstade jag tänderna och låg och vände mig i sängen tills klockan blev tre eller nått.
unknown
träffad av splitter mitt i en mening
det känns som nån slog upp ett hål solen har dragit sig tillbaka
En ny vecka, fortfarande trött. 30 timmar på jobbet utan någon ordentlig rast går ändå ganska fort när solen skiner, fåglarna kvittrar och barnen ler och håller en i handen. I alla fall tillräckligt fort för att det helt plötsligt är dags att gå hem igen, ännu tröttare än tidigare. Trodde inte att det var möjligt. Men jag älskar mitt jobb.
1. via weheartit 2. via stop playing games with me.
the sun, it rises slowly as you walk away from all the fears
Tänkte sovit bort halva söndagen, som jag brukar göra när solen redan börjat gå upp och färgat himlen rosa innan jag kommit hem. Men följde med min syster till IKEA med bultande huvudvärk efter tre timmars sömn istället. Trängdes bland småbarnsfamiljer och smarta förvaringslösningar tills det blev dags att åka hem igen, efter den obligatoriska femkronors glassen utanför kassorna. Jag blev illamående.
Kunde inte somna sen så jag gick varv efter varv på gatan som går runt hela staden tillsammans med en kompis, tills vi fick skavsår och pratat igenom allt som hänt det senast halvåret minst tusen gånger.
via weheartit
you're my river running high, run deep run wild
Borde gått hem men hamnade på efterfest. Träffade en kille som fick det att kännas bra när han satt nära mig i soffan. Mycket äldre än mig och med ett gulligt skratt. Tydligen var det hans hus vi var i. Det var någon film på tv:n som visst skulle vara bra, men jag lyckades inte koncentrera mig. Letade efter en filt och han hjälpte mig. Vi hånglade mot garderobsdörren i hans gästrum, sådär hetsigt som i filmer. Hans andetag mot min hals och händer innanför kläderna. Vi plockade fram filten och gick tillbaka ner för trappan medan vi kysstes lite till.
Satte oss nära varandra i soffan tillsammans med de andra. Kysstes lite i smyg. Blickar som sa vad som skulle hända. Filmen stod fortfarande på och alla de andra tittade. Framåt tre smög vi iväg utan att någon verkade lägga märke till det. Men jag antar att de hörde vad vi gjorde. Fortfarande var det som i en film. Jag var inte alls kär, men jag kände mig levande. Efteråt bytte vi nummer och jag gick hem. Vi pratade om att ses igen och jag ville inget annat. Han fick på något konstigt sätt mig att känna mig hel, eller kanske fick han mig bara glömma bort allt annat med sina andetag som gjorde mig snurrig. Trots att han var femton år äldre.
get dressed, jump out of bed and do it best
1. via a blog full of nothing 2. unknown
för i mig finns det någonting som borde va för dig och mig
- Såg du vad de hade gjort på hans facebook?
- Nä.
- Så himla roligt! De hade ändrat hans relationsstatus till att han hade ett förhållande.
- Nä, det har jag inte sett.
- Men visst var det kul? Som om han skulle ha något förhållande liksom.
Plötsligt kunde jag andas igen, den där klumpen i magen var borta. Allt hade bara varit ett skämt. När jag kom hem klickade jag upp hans profil och i kommentarerna kunde man läsa hur hans kompisar skämtade om att den enda som ville ha honom var hans egen högerhand. Men det var ju inte sant, för i fem dagar var han allt jag tänkte på. Även fast jag försökte låta bli.
space to fill, days to kill
Dagarna gick utan att jag märkte det. Planerade in extra saker i min redan fulla almanacka för att slippa höra mina darrande andetag och ojämna puls. Han hade träffat någon som var värd att ändra relationsstatus för. Så som jag visst aldrig var. Mina ben bar inte ordentligt, men jag envisades ändå med gå en mil varje kväll. Bara för att kunna somna fort efteråt och slippa känna efter. För det gjorde ont bara mina tankar råkade snuddade vid honom. När någon pratade om honom stängde jag av allt och stirrade tomt ut i luften, men det gjorde ändå ont. Jag trodde verkligen att jag var över honom, att jag lärt mig att stå upprätt även när han ler mot mig. Men jag hade så jävla fel.
unknown
det blev så svart idag det blev så outhärdligt svart
and it's all it's all in my hands and its all up the walls
jag drömmer om nån som är lika dum och naiv som mig
Det var fredag och solen sken stundtals, mellan glimtarna av blå himmel och vårväder så spöregnade det. Det haglade till och med lite ibland. Men framåt kvällen försvann molnen utan att komma tillbaka och jag gick hem till en kompis för att grilla. Egentligen skulle han med leendet som alltid får mig svimfärfärdig dit, men han kunde inte sen. Fan. Det blåste jättemycket så vi tog med oss maten in. Tränge ihop oss femton personer runt ett litet köksbord. Jag drack sommarcider med passionsfruktsmak och smultronvin för att få den rätta vårkänslan. Utanför fönstret gick solen ner och vi spelade uno, förloraren fick dricka och framåt elva vinglade vi iväg till det där utestället som finns här. I garderoben stod systern till han som jag träffar ibland och som egentligen är för gammal för att det ska funka. Hon som kom på oss förra helgen.
- Jag känner igen den där jackan.
- Inte vet jag.
- Jo, jag vet och du vet också.
Hon gav mig en nummerlapp och log lite åt att jag rodnade enda ner på halsen. Hoppades att hon inte skulle ha kommit ihåg det eller i alla fall låtsas som inget. För både jag och han insåg då att det nog inte skulle bli något seriöst. Vi var för olika. Jag gick vidare, dansade lite trots att det var både dålig musik och lite folk. En kompis mötte killen hon nästan varit tillsammans med men som valde en annan tjej och grät. Inlåsta på toaletten skrek vi att alla killar var dumma i huvudet och sen gick vi hem nästan allihopa. För just då trodde jag att alla killar verkligen var det. Tror nog kanske fortfarande det. I alla fall dem jag träffat, som jag hoppats ska vilja ha mig på riktigt istället för ensamma nätter när det är tråkigt att sova själv.
Vi lagade egen pizza med champinjoner och fetaost. Sjöng singstar men det slutade med att jag somnade i soffan. Vaknade med nackspärr vid elva, fortfarande i samma soffa med fem andra. Vi kokade ägg och rostade bröd till frukost, efter att vi diskat alla de glas som täckte diskbänken. Innan jag kommit hem hade klockan hunnit bli fyra.
1. via watch me make you hate me 2. via Fcuk It.
working for another hour tonight staring at the wall and let the time just pass me by
Har fruktansvärt ont i halsen, kan knappt svälja. Klockan är bara tio men jag har redan gått och lagt mig. Dragit täcket över huvudet och släckt lampan. Alldeles för trött efter att jag stressat hela dagen, för jag hade inte tid att vara hemma från jobbet. Har nog feber också egentligen, men vill inte känna efter. Men imorgon ska jag vara ledig.
när hela himlen är grå och det känns som om mitt hjärta inte klarar av att slå
Jessica Kristine
it's empty in the valley of your heart the sun it rises slowly as you walk
Fnitter, chips med tacosmak och drinkar med spiralformade sugrör. Vi satt fyra tjejer i en soffa och jag älskade varje sekund. Skrattade, skrattade och skrattade tills vi fick kramp i magen allihop och rullade runt på golvet. Drog vidare ut, till det där enda utestället som alla går till men ingen gillar. Några andra kompisar skulle komma sen också. Det var mycket folk och vi dansade i värmen och trängseln. Stötte ihop med killar jag träffat förut och vi pratade lite, men jag brydde mig inte speciellt mycket. Intalade mig själv att det var för att jag gått vidare, att jag aldrig mer kommer vara någon man kan utnyttja. Inte att jag fått ett sms från en kompis som sa att han med leendet som får mig att falla varje gång nog skulle ut. Och ingen annan är ju som han. Tyvärr.
Ute på altanen märktes det tydligare att jag vinglade. Det var säkert tio plusgrader i luften och vi stod där och såg vattnet i ån långsamt glida förbi.Träffade mitt exs nya flickvän och vi hälsade med en kram, det brydde jag mig faktiskt inte om på riktigt. Klockan blev halv ett och jag dansade med någon vars skägg rispade mot min kind varje gång vi kysstes. Han hade inte kommit dit och jag lyckades stå upp hela kvällen, för ingen annan får mig att falla som han. Strike varje gång med bara en blick.
När lamporna tändes hämtade jag ut min jacka och började gå hem. På mobilen hade jag fyra nya sms, tre från en kompis och ett från honom. Från honom! Vi har aldrig haft kontakt via telefon och jag har inte ens hans nummer. Men han hade visst mitt och hade skickat ett meddelande om att han inte kom in för att det var för mycket folk. Självklart föll jag. Träffade en kompis från jobbet. Vi köpte pizza och satte oss på en parkbänk medan vi åt. Han pratade och jag var för trött för att orkar hänga med i samtalet. Eller för besviken. Eller för full. Eller bara så jävla less på allt trots den bra kvällen.
via weheartit
himlen lär inte hålla det emot dig baby
Vi drog igen sovrumsdörren och gömde oss under täcket. Hörde hennes steg i gästrummet medan vi försökte låta bli att fnissa. Eller kyssas så att det skulle höras. Somnade medan han strök mig över kinden. Klockan hade hunnit bli tio när vi vaknade igen, men vi låg ändå kvar i värmen under täcket lite till. Mitt huvud mot hans bröst och hans fingrar som pillade i mitt hår. Hon åt frukost på undervåningen. Hörde hur dörren smällde igen sen och jag tog på mig och tänkte smita ut utan att behöva träffa henne, han behövde ändå jobba. Pussade honom hej då, gick ner för trappan och rundade hörnet mot gatan. Hon hade bara varit och handlat tydligen för hon kom gående precis mot mig med en icakasse. Fast hon kunde ju inte veta vart jag varit, tänkte jag. Hon kollade konstigt ändå och jag kom på att min jacka, mina skor och min väska stått i hallen hela natten.
and ooh la the world just chewed her up and spat her out
Det var en extra stressig dag. Olika möten från åtta till två och jag hann inte ens äta något annat än kakorna till kaffet. Tog bussen ut till min vanliga arbetsplats efter sista mötet, missade busshållsplatsen igen. Fick gå tillbaka i spöregn. Jobbade tills klockan visade kvart i åtta och kände mig sen helt död. På bussen hem mötte jag en kompis. Hon grät. Hennes pojkvän hade lämnat henne efter fyra år för att han visst aldrig varit kär i henne. Jag tog med henne hem och gjorde te, som mamma alltid sagt hjälper när det gör ont. Vi pratade tills klockan passerat tolv och hon faktiskt lyckades le igen. Ett snabbt och lite ansträngt leende.
unknown