gör nånting vackert av allt som går sönder här
Jag lever, men inte mer. Allt är bara tomhet och jag vet inte hur jag någonsin ska bli hel. Men jag fortsätter andas och till hösten flyttar jag, kontrakten kom i posten idag. Kanske kan jag börja leva igen då, inte bara existera.
lägg din hand mot min kind och visa mig vägen, kommer du ihåg den?
Plötsligt stod han bara där som om det inte alls gått ett år sen vi sågs. Samma sneda leende men med en ny frisyr. Om han bara visste hur mycket jag saknat honom! En lång kram och snabba ord, för att ta ikapp alla dagar vi förlorat. Jag log, men inuti föll jag sönder för att ingenting blev som vi planerade då. Kanske var det aldrig meningen. Kanske kände han aldrig samma sak. Kanske försvann allting bara med tiden. När vi säger hejdå känns det som om det är för alltid den här gången och det som gör ondast är att han inte ens verkar bry sig.
1 & 2. unknown
1 & 2. unknown
vi krossade våra drömmar vi samlade spillrorna
Det går i perioder om jag kan sova eller inte. Nu låg jag vaken som så många gånger förr och stirrade ut genom fönstret längs tomma trottoarer och det nästan helt nedsläckta hyreshuset mittemot. Inuti var jag bara tom och trots att jag spenderat de senaste dagarna med människor jag tycker om har varenda ord jag sagt klingat falskt. Jag kunde inte sova precis som vanligt, för inuti mig värkte den där tomheten. Någon slags saknad.
a part of me own these grounds but they're no longer mine i have to find a way home
Min första helt lediga helg på hur länge som helst. Jag ljög för alla och sa att jag skulle jobba, stod inte ut med tanken på att träffa någon. Låg kvar i sängen och kollade på alla säsonger av The vampire diaries trots att solen sken ute. Och precis som vanligt kändes allt ganska värdelöst. 
unknown
lämna lamporna på släck inte ljusen lämna lamporna på
Jag låg vaken som vanligt, trots att klockan passerat tre och alarmet var ställt på 06:45. Så fort jag blundade såg jag hans långa gestalt i nattklubbsvimlet. Hans blick som fastnade på mig ibland under kvällen, men jag vände bort huvudet och gick åt ett annat håll varje gång. Trött på att bli sårad. Trött på att plocka upp resterna av mitt sönderslagna hjärta från trottoarer och sovrumsgolv. Trött på att aldrig vara bra nog. Men hans blick höll mig vaken.
