london krossar mitt unga hjärta
Om några timmar lämnar jag Sverige och jag längtar efter att få se nått nytt. Nått annat. Medan jag lyssnar på Markus Krunegårds nya skiva packar jag väskan i sista minuten och struntar i mobilen. Tills på tisdag lämnar jag allt och låtsas att tristessen här hemma aldrig funnits. Aldrig kommer finnas mer.
hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Och det var visst ingen bra idé att googla efter bilder på mat när jag spontanpiercade tungan i fredags och inte kunnat äta något annat än yoghurt och nyponsoppa sen dess. Ont gör det också. Men jag fortsätter bläddra igenom sida efter sida med bilder på allt från potatisgratäng till efterätter fullproppade med choklad medan jag lyssnar på Kents nya singel. Den kan vara det finaste jag hört på hur länge som helst!
searching all the crowded streets for the place that i once saw
via my meadow
you see stars that clear have been dead for years but the idea just lives on
Försov mig och fick springa till bussen med sömnen kvar i ögonen och okammat hår. Det blev en lång dag där inget blev som det skulle. Allt blev fel. Allt krånglade. Allt gick dåligt. Men det hände i alla fall något och den här småstadstristessen gör mig tokig snart.
Vid nio när jag gått av mitt pass stod jag och en kollega under stjärnorna och studerade dem, som om de kunde säga oss något. Orion var den enda stjärnbild vi kunde. Jag letade efter ett stjärnfall så att jag skulle kunna önska mig härifrån.
she grows silent the light falls
1. källa 2. unknown
varje cell i min kropp saknar dig varje slag i mitt bröst är ett slag för dig
Jag försöker sätta ord på saknaden men allt blir bara klyschigt och fel. Jag saknar honom så att det gör ont någonstans inuti, fast hur jag än försöker beskriva det så känns alla ord för små. Och att samtidigt låtsas som ingenting gör att jag snart tror att jag går sönder. På riktigt.
långa nätter där ute finns en värld av långa nätter
you've got a heart on fire it's bursting with desires
En stuga mitt ute i ingenting med namn skrivna över hela väggarna, med datum från 1962 till i år. Elden sprakade och han spelade gitarr medan vi väntade på att veden skulle bli till glöd. Alla gick; för att hämta de kvarglömda korvbröden, prata i telefon eller bara ta en promenad. Han och jag blev kvar, bara vi. Tio centimeter mellan oss och allt var så himla vackert. Vi sa inget utan andades bara i takt och så fortsatte han spela, men han hade tappat alla ord. "Inga förhållanden, inget sånt sysslar vi med här." Jag hörde chefens röst eka i mitt huvud och gissade att han hörde exakt samma menig repeteras.
Jag svär att jag slutade andas när jag kände hans andedräkt mot min kind. Tysta andetag och en elektricitet som sprakade i luften. Men innan våra läppar hann mötas så slets dörren upp och de andra kom in med tre paket korvbröd. Vi satt framför elden och våra händer nuddade ibland varandra när jag hjälpte honom vända blad i sånghäftet. Inget mer.
unknown
kom igen kom igen våga jaga mig jag är allt du drömt om
let's play this song on and on until the dawn and never let them win
Fredag och marken var ostadig under mina fötter på väg till den här stadens enda utställde. Höll mig fast i någon jag inte kunde namnet på, men som pratade skånska och sa att jag var vacker. Kanske hette han Björn. Han var visst en kompis till honom som jag hade hoppats bli tillsammans med förrförra sommaren. Men allt som blev kvar av oss då var minnen och känslorna som vaknar igen varje gång vi ses. Hur våra blickar liksom fastnar i varandra.
Hängde in jackan, men halsduken var mystiskt försvunnen. Den blev säkert kvarlämnad hos kompisen vi var hos innan tillsammans med en tom vinbox. Vi dansade, pratade och drack insmugglad rom och cola på toaletten. Han som kanske hette Björn och så han jag en gång var kär i tävlade på skoj om vem som skulle få följa med mig hem. Jag trodde i alla fall först att det var på skoj. En halvtimme innan stängning blev jag så trött på allt, speciellt mig själv. Hur deras tomma komplimanger ändå lyckades fylla en del av tomrummet inuti mig. Så jag gick. Hamnade hemma hos en kompis och åt pommes frites och köttbullar innan jag gick vidare hem till mig. Ensam. Men jag kände mig starkare än på länge, för på nått sätt var det jag som vann.
since the day when i met you i've been lost in desperation
Fem obesvarade sms väntade i min inkorg, när jag hade tid att kolla på rasten. Jag slutade nästan andas efter att ha läst det första. Nästa vecka ses vi igen, har sett fram emot att träffa dig! Jag svarade något om att det ska bli roligt att se honom, för jag har längtat. Vi ska jobba ihop med ett projekt och har en sträng policy om att förhållanden inte är tillåtna. Men det kommer bli svårt när han redan är allt jag kan tänka på och bara en blick får mig att rysa.
De andra meddelandena glömde jag svara på. När jag gick hem vid halv tio hade snön börjat smälta bort och snart kommer nog våren på riktigt.
unknown
the fish are swimming slower each year
26 letters from a to z l-a-u-g-h and there's s put them in an order and they become words
Gick upp 05:30 för att ta första bussen bort från den här småstaden. Sov med huvudet mot rutan så att mascaran smetades bort. Bytte till en annan buss och sen till ett tåg. Hade en fin dag tillsammans med vänner, som tyrvärr råkar bo utspridda över halva Sverige, jag tycker om utan att göra så mycket. Bara vara och prata, skratta och känna den där varma känslan i magen. 
unknown
