Trots att hon gråter

Ensam, på en nattklubbstoalett

Kretsar fortfarande satelliterna

Runt jorden

36 000 km ovanför marken

I rymden finns inga känslor var precis sådär fin som jag hade tänkt mig. Vi fikade på uteserveringen på grannstadens torg, varm choklad som det ska vara på hösten. Antagligen sista gången för säsongen. En delad popcornmeny, skitsnack i väntan på bussen och en alkis som sa att jag var den vackraste tjejen han sett. Fin dag.

Drack nog lite för mycket igår. Igen. Vi gick till det enda utestället här i den lilla staden. Han var där och jag hoppades. Hoppades verkligen på att jag skulle duga för honom den kvällen. Det gjorde jag inte, han låtsades som inget och jag gick sönder inuti. Följde med hans kompis hem för att slippa vara ensam. Och kanske som hämd. För visst såg jag något i hans blick när han såg oss två tillsammans. Han, som jag egentligen inte borde varit med, spelade några av mina favoritlåtar på gitarr för mig. Framåt fem somnade vi nakna i hans svettiga lakan. Han hade fräknar enda ner på händerna och alldeles för lång hår för att det ska vara snyggt. Egentligen var han bättre. På allt. Men han är inte mannen som jag av någon anledning fastnat för trots att han är ett svin. På morgonen tog jag på mig kläderna och gick till jobbet direkt, utan att ens hinna gå hem. Jobbar till 21:30. Önskar att någon, någon gång ska vilja ha mig på riktigt och inte bara för en natt eller fem.


FFFFOUND!

Bakom alla moln är det nog faktiskt fullmåne. Eller snart i alla fall. När jag promenerade hem från bussen nynnande jag lite för högt, så att de jag mötte log mot mig, medan jag blickade över skogen för att kunna se månen. Jag sover alltid så dåligt när det börjar närma sig fullmåne. Förut brukade jag alltid vira in mig i hans armar när jag inte kunde sova. Men nu är jag singel och får bara vända mig på andra sidan istället och försöka somna om. Eller föreställa mig att någon trängs med mig i min 90 centimeters säng. Men det är aldrig mitt ex jag låtsas ligger bakom mig, utan alltid samma unga man med skäggstubb som rispar sådär irriterande. Han som jag aldrig är bra nog för när han är nykter. Fast det är ju ingen.

Har ett svidande sår på tungan. Önskar att jag hade hånglat för mycket och inte bränt mig på en klunk te. Allt skulle varit så mycket mer romantiskt då. Nästan som en film. Men filmkyssar sker så sällan i verkliga livet. Tyvärr.


unknown

Tidig sommarvärme

35 grader

Redan i mitten av juni

Men utan dig känns allt

Ganska kallt

Och jag lovade att

Inte såra dig

För du faller tydligen

Så lätt

Tidig höstkyla

10 grader

Redan i slutet av augusti

Du har inte ens bett

Om mitt nummer

Jag duger bara ibland

När du är full

Det var jag som föll

Alldeles för lätt

Ibland när du somnat

Mot min axel

Och din andedräkt är full av cigarettrök

Fast du egentligen har slutat

Låtsas jag att du är min

På riktigt

Under täcket kramar din hand

Hårt om min handled

Och jag är säker på

Att du behöver mig också

Även om du aldrig

Kysser mig

När du är nykter

En stad jag aldrig tidigare varit i. Billigt vin och tequila. Långsamma promenader hand i hand till nattklubben. Kysspauser var tredje meter. Du luktar gott men jag är inte riktigt säker på vad du heter. Fredrik? Långa köer är perfekta för att kyssas i. Runt elva har du försvunnit någonstans, men jag är för full för att komma ihåg vart du skulle. Kanske hem. Jag hittar någon annan, han är inte lika fin men lite längre och han tar med mig hem. 15 minuters cykelväg. Min mobil ligger hemma hos en kompis. Jag ligger naken efteråt i hans säng och han kräks. Springer därifrån, glömmer hälften av mina saker men måste bort. Han ser hemsk ut när mina ögon inte är lika dimmiga som förut. Och han luktar inte alls lika gott som du gjorde, om du nu hette Fredrik. Dörren låser sig automatiskt bakom mig och jag är ensam och vilse i en stad 20 mil hemifrån. Går på måfå, vet inte alls vart jag ska. Hittar som genom ett mirakel en rygg jag känner igen, kommer dit jag ska men förstör allt igen. Hånglar med den fina killens klasskompis mot en vägg och låter honom ta på mig. För trött för att orka säga emot. Somnar på ett golv och tröstar mig med att imorgon ska jag ändå åka hem. Ser honom sen igen dagen efter och jag hade rätt, han heter Fredrik. Han håller sig noggrant minst en halvmeter ifrån mig och jag förstår att han tycker att jag är hemsk. Det tycker jag också. Men trots att vår tid tillsammans är väldigt suddig i mitt minne kan jag inte glömma hur vi kysstes mot en parkeringsautomat medan våra kompisar skrek åt oss att vi inte hade någon bil att parkera.


weheartit

weheartit

måndagsmorgon

du håller dig på avstånd

metervis av skolkorridorsgolv mellan oss

snälla

säg något till mig

kyss mig igen

låt dina fingrar fläta in sig i mitt hår

trasiga lysrör

du ser blek ut trots mörkret

möt min blick

snälla

snälla

ingen annan

får mig lika högt över marken

som du

äntligen

ett osäkert ögonkast

i smyg över matteboken

din hand så nära min

”jag minns ingenting från i lördags”

du ljuger

snälla

säg att du ljuger

Trots att jag skrev gårdagens datum säkert tio gånger på jobbet igår så reagerade jag inte alls på att det var det datumet som jag och mitt ex blev tillsammans. Kom på det idag. Vi skulle firat tre år igår om han inte hade lämnat mig i vintras när snön fortfarande låg meterdjup längs trottoarerna. Förstår inte längre vad jag såg hos honom. Kanske ville jag bara slippa vara ensam. Men det är väl så det känns, när saker tar slut. Som att det aldrig har betytt något.


FFFFOUND!

Just nu när lyser solen in genom mitt fönster och jag lyssnar på den nya skivan med Säkert! så känns allt så bra. Det är så fint att det ilar i ryggraden. Lyssna, lyssna, lyssna!                                

Ibland känns min säng så tom, trots att jag har sovit ensam länge. Jag saknar dina andetag mot min nacke, din irriterande skäggstubb och hur du luktar surt av snus. Jag saknar dig. Även om jag aldrig haft dig för mer än en natt ibland, då du är full och ensam. Men min säng är ändå alltid tom utan dig.


weheartit