Årets första krokusar lös upp den gråa gräsmattan bredvid busshållplatsen, men imorses var hela staden frosttäckt igen. Glasen på busskuren var helt täckta av iskristaller. Någon hade noggrant smält fram ett mönster i frosten, ett sagolandskap med vingliga träd, ett kråkslott och glada flickor som höll i ballonger. Träffade en gammal klasskompis på bussen och vi pratade om allt som hänt sen dess. Missade min hållplats och fick gå en kvart från nästa stopp.

Det handlar mycket om tomhet här. Men det är svårt att glömma bort hur det ekar mellan revbenen varje gång hjärtat slår.


unknown

Fredagskväll. Jag hade nylonstrumpor utan att frysa och drack cider som smakade sommar och färdigblandad cosmopolitan ur ett blinkande plastglas. Hade spontant blekt håret och det blev någon konstig rosaaktig nyans, lite som sockervadd. Egentligen ganska fult. Men han som jag borde glömma, som får mig på fall gång efter gång med sitt sneda leende, sa att det var gulligt. Han och jag dansade fjantdanser i vardagsrummet tills vi ramlade omkull på golvet och låg kvar så i säkert tjugo minuter, men jag märkte inte tiden som gick för allt var våra andetag som blandades. Inget mer, inget mindre.

Gick vidare till det enda utestället i den här staden och dansade till något liveband som spelade rockcovers. Tappade bort honom i vimlet men brydde mig förvånansvärt lite. Vi gick hem innan stängning. Han hem till sig och jag hem till en kompis på efterfest tillsammans med de andra. I hans ögon tyckte jag mig se en skugga av besvikelse skymta förbi när jag sa hej då. Men jag var trött på att bli sårad av hans undvikande blickar dagen efter.

Gick tillsammans med hans kompis istället, som flyttat från staden men var hemma på besök. Han var ungefär lika full som jag och vi vinglade ihop och skrattade åt ingenting. Vi balanserade på trottoarkanterna och hoppade uppför alla trappstegen till lägenheten. Efterfestpizza och singstar. Helt plöstsligt var det popcorn över hela golvet som ingen visste vart de kom ifrån. Han och jag hamnade tillsammans i soffan, för trötta för att orka gå hem. Vi gjorde det snabbt och lite för hårt medan jag tänkte på hans kompis. Tror till och med att jag kallade honom fel namn en gång. När han drog mig i håret så kände jag i alla fall något, men jag lär mig aldrig att man inte kan fylla tomheten i bröstet med sex. Fast jag försöker gång på gång.

Morgonen efter samlades vi några på ett café för att äta frukost. Över våra tekoppar så låtsades vi som om ingenting hade hänt. Men jag luktade fortfarande av hans parfym.

tre centimeter av luft

mellan våra händer

jag tror nog

att dina hjärtslag slår lika fort som mina

för jag anar något

som vibrerar i luften omkring oss

jag kan känna

hur det i pirrar i magen

när du kysser mig för första gången

även fast det inte ens har hänt än

Letade efter ett papper på en kollegas kontor när jag hittade ett gammalt tidningsurklipp med mannen jag träffade i somras. Han som jag oftast bara dög för när han var full och ensam. Som jag bestämt mig för att jag kommit över. Även om jag följer med honom hem ibland, oftare än jag låtsas om. Hans leende i trycksvärta hade samma effekt som det har i verkligheten och jag är så trött på hur han får mig att gå sönder. Att jag kommit över honom helt är nog årets största lögn,men jag önskar att det var sant. La tillbaka urklippet efter att jag plågat mig igenom varenda ord i intervjun på två sidor. Hittade inte pappret jag letade efter egentligen, men struntade i att fortsätta leta. Ville inte riskera att hitta fler urklipp.

Hade tänkt spendera söndagskvällen i soffan med att se om någon halvbra film, en såndär med lyckligt slut och evighetslånga kyssar. Ta det lugnt och dricka te mot förkylningen som jag kände var på gång. Men en kompis ringde och frågade om jag ville åka med henne och några fler till grannstaden för att se The Adjustment Bureau på bio och jag tackade ja. Jag struntade i att bättra på sminket eller byta ut leggingsen med hål i. Hamnade ihop med en kille jag knappt hälsat på förut, men vi var de enda singlarna. Medan de andra tog kysspauser och höll varandra i händerna så tillbringade vi tiden i väntan på filmen med att tävla i allt möjligt. Vem som kunde läsa skyltar på längst håll. Vem som kunde känna igen flest stjärnbilder på himlen. Vem som sprang uppför trappan snabbast. Jag hade nog kunnat tänka mig något mer med honom om jag inte redan fallit stenhårt för han jag ska jobba med i sommar. För ingenting annat betyder något längre. Och jag tror att det kallas för kärlek, men jag har alltid varit dålig på det där med känslor.


unknown

Melodifestivalsfinal hos en kompis. Vi satt tätt ihop i soffan för att alla skulle få plats och det var sådär mysigt varmt. Ostbågskrig, provsmakning av olika mineralvatten för att se vilket som var godast och imitationer av alla deltagarna. En fin kväll trots att fel låt vann, som vanligt.

Har varit sådär lycklig hela veckan. Trots att det var min tolfte arbetsdag i rad så gick jag upp ur sängen klockan sju med ett leende på läpparna. Det snöade trots att det var plusgrader och det klibbade i håret. Allt var grått och smutsigt, sådär som det alltid är när vintern börjar ge upp. Men jag gav busschauffören ett leende ändå. Helgens lycka pulserade fortfarande i mitt blodomlopp och inte ens huvudvärken spelade någon roll.