Satt en sen lördagseftermiddag på altanen utanför den här stadens enda uteställe. Drack vin, rökte för många cigaretter och pratade om livet medan timmarna gick. Plötsligt hade solen gått ner och den lugna musiken bytts mot dansvänliga låtar. Hälsade på människor jag kände, undvek dock han vars blick jag visste skulle få mig att falla igen. Gick hem redan lite efter elva efter bara tre glas vin och såg oss vinna i Baku. Kvart över två föll jag för hans fyllesms och gick upp ur sängen för att låsa upp dörren åt honom. Jag föll igen och jag vet inte om jag någonsin kan bli hel igen, kanske är jag för trasig.

 

1. via time stands still 2. via irina del stew

Vi träffades snabbt på busshållplatsen och han kramade mig utan att jag drog mig undan, kanske för att allt gick så snabbt. Han viskade ett hej mot min hals som om ingenting hänt, som om han inte förstört alltihop.

- Vad kul att se dig. Det gör mig alltid så glad att träffa dig! ropade han efter mig när jag gick mot min buss.

Jag vände mig inte om, lyssnade bara till hur hans ord ekade mot asfalten. Han sa det på precis samma sätt som vanligt, som om ingenting hänt. Men senast vi sågs kallade han mig för en äcklig hora och jag kan bara inte låtsas som ingenting.


källa

Det regnade på lördagen, korta skurar som konstigt nog lämnade efter sig en doft av sommar. Jag var egentligen sjuk, men framåt kvällen ledsnade jag på att ligga i sängen och stirra upp i taket. Så jag sminkade över trötta ögon och borstade ur håret och gick hem till en kompis på fest. Vi blandade drinkar med malibou och ananas och satte såklart i paraplyer. Fuldansade i vardagsrummet så att två tavlor ramlade ner. Sjöng allsång till gamla klassiker, allt från ABBA till disneysånger. Lekte charader där alla meningar var jättesvåra. När det blev för varmt satt vi på taket och rökte medan vi försökte prata så att det hördes över musiken. Jag var trött men glad och orkade inte ens bry mig när någon påpekade att jag varit med sju av killarna som var där. Fortsatte dansa, prata och skratta trots att det skavde lite i halsen varje gång.

Plötsligt var klockan fyra och ingen förstod vart tiden hade tagit vägen. Jag tog på mig jackan och började gå hem tillsammans med en av de där sju killarna. Han bor åt samma håll. I luften var det bara två plusgrader och över oss sken stjärnorna klart. Han pekade ut något stjärntecken som jag glömde i samma sekund han sagt det. Där vi borde gå åt olika håll gav han mig en alldeles för låg kram och mötte min blick. Men han sa inget annat än hejdå och så svängde vi av åt varsitt håll i korsningen. Egentligen var det kanske lika bra, men jag hade så gärna varit nära honom igen. Även om jag tydligen aldrig är bra nog för att få vara med honom på riktigt och ibland tydligen inte ens bra nog för att dela hans säng en lördagsnatt. "Äh, sak samma. Jag hade ju inte velat va med honom ändå.", ljög jag för en kompis i telefon medan jag gick den sista biten hem ensam.


unknown

Hela långhelgen blev till en röra av fint väder och lika fina människor. Solskenspromenader och årets första lunch på en uteservering. Det irriterande oljudet från grannens gräsklippare. Glass i parken. Minst tusen nya fräknar, på näsan, axlarna och till och med ner på fingrarna. Vin på en kompis balkong och frukost i gräset utanför min lägenhet. Rödbrända kinder och den där lukten av hud efter man varit ute en hel dag.