then love until we bleed then fall apart in parts

Allt gick sönder i lördags. Världen. Livet. Jag. Hundratusentals små bitar i ett enda kaos och jag kunde inte andas. Panik och blod som slutade pulsera. Tomhet.

Jag hade suttit i ett kök hela kvällen, druckigt vin och skrattat. Träffade en fin man och jag minns till och med sättet han strök luggen ur ögonen på i detalj. Vi pratade om allt, från att Baby i Dirty Dancing inte sitter i ett hörn till dåliga självbilder. Drack öl ur samma burk, varannan klunk var. Mitt i en mening råkade vi kyssa varandra och det kändes som om vi redan hade gjort det tusen gånger innan. Som om jag hittat hem.

Det var sen allt gick fel. Först bara ett sms. Från en jag träffat förut, som satt tre meter bort. "Kör på bara, du ligger ju med allt din jävla billiga hora." Jag raderade det, trodde inte att någon såg. Inte ens han, trots att jag lutade mitt huvud mot hans axel. Sökte stöd för att slippa falla. Det gjorde ont. Men han kramade min hand och mumlade i mitt öra att han ändå aldrig brytt sig om vad någon säger. Det fortsatte, men jag stängde av allt. Låste in mig på toa, hoppades att det inte var på riktigt. Ordet äcklig letade sig igenom dörren och jag flydde, med skorna i handen. Trasig. Helt trasig.

Ramlade ihop utanför dörren. Satt kvar där och grät, kanske mer för vem jag är än vad de sa. Han följde efter mig och plockade upp mig. Samlade ihop alla bitar och gick med mig hem medan han strök mig över håret. Sådär som jag inte brukar gilla annars. Vi låg tätt intill varandra i min 90 centimeters säng. Han kysste mig i nacken, på axlarna, på näsan, längs magen. Limmade ihop mig genom att bry sig. Har aldrig förut träffat någon som han, som får mig att känna mig så trygg. När han gick, tidigt dagen efter föll jag isär igen. Flera hundratusen bitar på hallgolvet. Skyndade mig ändå till jobbet. Trasig.




1. via le love   2. via weheartit


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0