Ännu en promenad. Regnet hängde i luften och det blåste kallt, men mellan de få snöhögarna som fortfarande låg kvar i skogen så växte det vitsippor. Träffade en kompis och vi fortsatte tillsammans. Jag lyssnade inte speciellt ordentligt, orden forsade bara snabbt genom huvudet. När hon sa hans namn reagerade jag direkt, även fast jag försökt glömma honom hela veckan.

- Såg du vad de hade gjort på hans facebook?
- Nä.
- Så himla roligt! De hade ändrat hans relationsstatus till att han hade ett förhållande.
- Nä, det har jag inte sett.
- Men visst var det kul? Som om han skulle ha något förhållande liksom.

Plötsligt kunde jag andas igen, den där klumpen i magen var borta. Allt hade bara varit ett skämt. När jag kom hem klickade jag upp hans profil och i kommentarerna kunde man läsa hur hans kompisar skämtade om att den enda som ville ha honom var hans egen högerhand. Men det var ju inte sant, för i fem dagar var han allt jag tänkte på. Även fast jag försökte låta bli.