Jobbade hela helgen. Tre dagar på en kursgård ihop med fina männsikor är dock svårt att räkna som jobb eftersom det är kul mest hela tiden. Allsång, snöbollskrig och annat bus när vi gick mellan byggnaderna och de inplanerade sakerna vi skulle göra. Och ständiga skrattattacker. På kvällen satt vi på mitt rum och åt kakor och pratade om allt annat än jobbet medan vi spelade spel. Hemma igen med kramp i magen av allt skrattande så packade jag ner ett nytt ombyte i väskan begav mig mot nästa ställe; en fyra dagars vidareutbildning. Ibland är det något som känns ihåligt och tomt med allt jag gör, som om det är något som saknas. Men jag vet inte vad. Kanske är det bara jag.