Hade fortfarande huvudvärk när klockan började närma sig kväll. Satt hemma hos en kompis och skar grönsaker till tacos medan jag nynnade på någon låt från gårdagen. Inte ens någon bra låt har jag för mig. Vi tog en cider till maten och plötsligt blev vi sugna på att gå ut igen. Till ett ställe som bara är öppet ibland, någon gång per år. Bättrade på gårdagens smink och ringde över några till kompisar. Det var Earth Hour så vi släckte alla lampor och tände många värmeljus istället. Vi spelade gamla nittiotalslåtar och utmande varandra i vem som kom ihåg flest danssteg från videorna.

Det var nog nästan minusgrader i luften när vi gick. Det var jättemycket folk och jag ledsnade snabbt på armbågar i sidorna och utspillda drinkar överallt. Vi försökte dansa men man fick knappt plats. Kände igen en rygg i trängseln. Han som jag ibland brukar följa med hem ensamma nätter och som förut brukade spela mina favoritlåtar på gitarr när vi satt uppkrupna i hans soffa. Men han har slutat med det nu, tyvärr. Kanske är jag inte värd ansträgningen. Jag gick inte fram för att hälsa för han har tydligen träffat någon. Någon seriös. Kanke är det för henne han spelar gitarr nu istället. Jag har inte träffat henne och ingen annan har gjort det heller. Vi brukar skämta och säga att hon inte ens finns, men det gör hon säkert. Och hon är väl bättre än jag.

Klockan var halv två när vi ledsnade och gick för att hämta våra jackor. I trappan mötte jag honom och han stannde mig för en kram som om allt var som vanligt. Men jag skyllde på att jag var tvungen att gå när han ville dansa. För det är inte mig han vill ha, och jag vill ha någon som vill ha mig för en gångs skull. Men det var ändå svårt att vända sig om och gå.


via weheartit