Solen började gå ner bakom träden när jag väntade på bussen hem. Den var sen, men det gjorde inget när det fortfarande var tillräckligt varmt för att ha uppknäppt jacka trots att klockan hunnit bli sju. Jag är ledig till söndag och har redan börjat fylla ut tomrummen i almanckan för att slippa ensamheten. Förra veckan samma tid kände jag hans andetag mot min kind, men idag sitter jag hem hos mamma istället. "Ja, jag äter ordentligt. Nej, jag jobbar inte för mycket. Jadå, jag mår bra." Men hela tiden gör jag inget annat än saknar hans andetag.


via my meadow