Satt en sen lördagseftermiddag på altanen utanför den här stadens enda uteställe. Drack vin, rökte för många cigaretter och pratade om livet medan timmarna gick. Plötsligt hade solen gått ner och den lugna musiken bytts mot dansvänliga låtar. Hälsade på människor jag kände, undvek dock han vars blick jag visste skulle få mig att falla igen. Gick hem redan lite efter elva efter bara tre glas vin och såg oss vinna i Baku. Kvart över två föll jag för hans fyllesms och gick upp ur sängen för att låsa upp dörren åt honom. Jag föll igen och jag vet inte om jag någonsin kan bli hel igen, kanske är jag för trasig.

1. via time stands still 2. via irina del stew