Drog en varm tröja över huvudet det första jag gjorde när jag kom hem. I mitt sovrum var det sjutton grader och mitt kylskåp var nästan tomt. Gick hem till en kompis istället för att spela spel och jag förlorade stort i monopol. Vi åt gelébönor från Usa, i nästan lika många olika smaker som de i Harry Potter. Fast man behövde inte riskera någon med smak av snor eller peppar. Drack någon cider och blev glad när han jag borde glömma kom dit, även fast jag visste redan då att jag borde gått hem. Men jag stannade och när vi såg på någon skräckfilm som egentligen inte var speciellt otäck så la han sin hand på min, i skydd under filten. För ingen annan vet om att vi fortfarande träffas. Sådär destruktivt som bara två trasiga människor kan göra, för att skära upp såren gång på gång på varandras sönderslagna hjärtan med vassa kanter. Det slutade såklart som det brukar och vi hann inte ens ta av oss kläderna ordentligt. Efteråt sov jag på hans arm hela natten och grät tyst för att vi inte ens kysst varandra, inte en enda gång. Men han log mot mig dagen efter och jag kommer aldrig kunna sluta hoppas. Helvete.


Marley Kate