En tråkigt grå måndag när snön långsamt töade bort och allt i mitt liv kändes meningslöst. Jag borde jobbat men låg kvar i sängen tills några kompisar tvingade upp mig. "Sluta slösa bort ditt liv!" Det var en bra dag för att sitta fyra timmar på café och dricka kopp efter kopp med te. Jordgubb och yoghurt. Sprang till ett viktigt jobb möte, fortfarande utan att riktigt orka koncentrera mig på något. Hemma igen kröp jag ner under täcket, ringde en kompis 20 mil bort och grät. För tomheten kändes så tydligt idag och något skavde långt in, utan att jag visste vad. Men jag antar att det är samma pojke som vanligt, som alltid får mig att gå sönder mot marken när han kasstar bort mig. Ibland utan att han själv förstår det.


via thrilld