but i just keep on laughing hiding the tears in my eyes
Ligger kvar i sängen. De enda som hört av sig på två dagar är comviq och jobbet, så det känns lite som om jag är ensammast i världen. Har läst ut Sen tar vi Berlin av Moa-Lina Croall, så himla fin. Och jag vill också dit, eller vart som helst. Bort. Jag vill hitta det där som gör livet värt att leva på riktigt. Men istället sätter jag upp håret och väljer ut nya tapeter till vardagsrummet, som om det skulle förändra någonting.
Kommentarer
Postat av: sara
Jag vet inte om detta är den mest genomtänkta sagt jag gjort, men åandra sidan så har precis allt som någonsin varit genomtänkt gått åt helvete.
Du har kommenterat en av mina dikter på sockerdricka och jag hitta till din blogg. Du skriver fantastiskt. De river nånstans inom mig för jag kan relatera till det du skriver. Känslan om att inte bry sig om vart man är påväg, bara kan kommer bort. Jag ligger också i sängen, räknar andetag och försöker förstå varför det är värt att existera.
Mitt i allt detta så ville jag ha sagt att jag kan relatera till dig. Eller i varje fall till din blogg och dina ord.
Skulle du känna för att kontakta mig eller vad som så finns jag på sockerdricka. Xibalba.
Trackback
