jag börjar se det så klart för hjärtat pumpar utav nitroglycerin

Lördag och tjugoårsfest för en kompis som jag en gång var tillsammans med. Men det har vi nästan glömt. I alla fall jag. Knallrött hår som fortfarande luktade nyfärgat och lika röda läppar. Skulle ta det lugnt för att gå upp och jobba dagen efter. Drack vin till maten ur de största vinglas jag någonsin sett. Det var ett ständigt krigande om vems spellista vi skulle lyssna på och det hann nog aldrig gå mer än 2 minuter av en låt innan den byttes bort. Det var trångt i lägenheten och så varmt att det knappt märktes att balkongdörren stod vidöppen. Vi dansade, gosade med hans hund och shottade ur äggkoppar i brist på tillräckligt många glas. Jag hade glömt att jag skulle ta det lugnt och vinglade ut genom ytterdörren vid halv tolv mot stadens enda uteställe. Som vanligt. Hoppade arm i arm med en kompis tills vi ramlade i snön.

Mötte han som jag i hemlighet är kär i redan i kön in och föll som vanligt så fort han höll kvar min blick några sekunder för länge. Han försvann i vimlet och jag brydde mig oväntat lite. Kanske för full. Eller så har jag kanske börjat gå vidare. Dansade så mycket att mina fötter gjorde ont, trots att jag hade converse istället för klackar. En hand på armen. En kille som jag träffade i höstas. Vi dansade men jag tappade bort honom i trängseln sen. Duger ju ändå aldrig åt honom annat än när han inte vill sova ensam på lördagskvällarna. Bandet spelade bra musik och allt var bara bra.

Hamnade nästan sist i kön till graderoben vid stängning. Hade tappat bort mina kompisar. Började prata med en kille framför mig och hade det trevligt ändå. Minns inte färgen på hans ögon även fast vi pratade om det. Men han luktade så himla gott. Vi fick våra jackor, men hans vantar hade kommit bort så jag sa att han kunde få hålla mig i handen för att slippa frysa. Våra händer passade så himla bra ihop och hans andedräkt luktade sött precis innan han kysste mig. En gång. Två gånger. Tusen gånger. Vi skulle åt samma håll. Gick tre meter och stannde och kysstes, pratade och bara såg på varandra. Så fint. Det tog nästan en timme hem till mig trots att det aldrig tar mer än tio minuter annars. Han följde med in och vi låg under täcket och skrattade tills jag somnade i hans famn. Sådär som jag alltid tycker är obekvämt annars. Vid sju ringde min väckarklocka och jag kunde knappt få upp ögonen. Jag fick en kyss innan han gick hem till sig och jag skyndade till jobbet.






unknown


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0