Hittade ett kärleksbrev i ytterfacket på min ryggsäck. Felstavat och med rim som egentligen inte rimmade, bara nästan. Men det var ett hjärta runt mitt namn och jag blev sådär fnissigt glad. Även fast jag visste att det antagligen var ett skämt, tyckte att jag kände igen handstilen. En arbetskamrats tioåriga dotters. Men det var undertecknat med första bokstaven i hans namn och sen fyra stjärnor. Och han har fem bokstäver i sitt namn. Läste det igen och igen. Önskade att det var från honom. Men fattade inte hur i hela världen hon lyckats gissa sig till det där med namnet. Jag har aldrig nämnt honom med en mening, ett ord eller ens ett andetag. Läste det en sista gång innan jag la tillbaka det. Önskade fortfarande att det var från honom. Låtsades att det var från honom.


via Love Sucks