jag har alltid gillat svaghet som sex & sprit & knark det finns alltid som en utväg och jag har aldrig varit stark

Nymålade naglar och ruffsigt hår. Efter två glas vin och en timmes skvaller hemma i en kompis kök tog vi på oss klackskorna och gav oss iväg på fest. Jag drack för många cider och flirtade med en gammal klasskompis från högstadiet. Vid tio tog vi bussen till grannstaden för att dansa och hela världen hade ett glitter runt sig. Kanske var det alkoholhalten i mitt blod, eller så kände jag mig bara glad för en gångs skull eftersom allt var så fint. Insmugglad apelsinjuice med vodka på handikapptoaletten där man drack varje gång man gjort något i Jag-har-aldrig-leken. Italienare som bjöd på drinkar, men inte hånglade lika bra som jag fått för mig. Så mycket dans att jag fick skavsår av mina mest ingångna skor. Vimmelfotografen som sa att han inte ville fota någon annan än mig på resten av kvällen, eftersom jag såg så lycklig ut på alla bilder. Att dela alldeles för många på en filt på takterassen medan regnet smattrade mot taket.

Vid halv två tog vi nattbussen hem och jag gick själv hem till mig, trots att en ung man som jag ibland brukar följa med hem satt bredvid mig på bussen. När han gick av och jag stannade kvar istället för att följa med såg han inte besviken ut, bara förvånad. För han vet att jag alltid försöker fylla min tomhet med sex och sprit och knark. Som Jocke Berg sjunger. Men då var allt jag såg glitter.




unknown

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0