it's been dark and empty since i don't know

Tiden rusar förbi. Jobb, fina vänner och han som jag egentligen inte är speciellt kär i men som jag nu kallar för pojkvän. Två veckor har vi varit tillsammans. På något sätt är han ändå den finaste jag vet, kanske för att han inte slår sönder mig mot marken och för att han inte kan se skillnad på rött och grönt. Det är kanske kärlek det också. Jag vet inte men det känns bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0