När jag inte kan sova för att saknaden av honom, som jag egentligen inte känner men som fått mig alldeles knäsvag, är för stor läser jag böcker. Biblioteksböcker, loppisfynd för två kronor och min systers skolböcker som är intressantare än mina någonsin var. Vissa dröjer sig kvar medan jag glömmer andra redan efter sista siden. I natt läste jag Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson. Den var sådär sorgligt fin, men ändå på ett hoppfullt sätt. Fast det gjorde ont att läsa vissa stycken, för Jimmy var lite för lik han som jag av någon konstig anledning fastnat för. Han som bor 50 mil bort och som glömmer att skicka sms, trots att han lovade. Saknaden blev bara större efteråt.


via disappear here.