låt mig behålla det här det kan väl jag vara värd?

Bakfull och med gårdagens smink fortfarande kvar. Han hörde av sig redan innan klockan slagit ett. Visste knappt vart jag skulle ta vägen, men jag svarade med darrande fingrar på hans sms. Idag är det onsdag och det har inte gått en dag utan att vi hörts, om allt från lastbilar till bristen på ordning på mitt skrivbord på kontoret. Jag håller tummarna och hoppas, mer än jag någonsin tidigare gjort. I bröstet slår hjärtat så att det pulserar enda ut i fingertopparna och jag skriver hans namn i ett hjärta på ett viktigt jobbpapper, som om jag vore tio år.




1. via We're all mad here.   2. unknown


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0