En promenad runt staden. Vi pratade om sånt vi annars låtsas ha glömt, för att det egentligen borde vara så. En fyllekommentar från i höstas. Någon som aldrig ringde. Borttappade favoritarmband. Det var solsken, men irriterande blåsigt. Han ringde, med något sorgset i rösten. Som om han skulle börja gråta. Det kändes så himla fint att han valde att ringa till mig, även fast vi inte pratade speciellt mycket om anledningen till det sen. Men det varverkligen som om jag var viktig för honom. I hemlighet ibland kallar jag honom för min, men bara i tanken.