Började jobba klockan sex på morgonen, sådär lagom trött och med träningsvärk i magen. Extra mycket att göra. Stress. Stress. Stress. Lyckades knäcka ryggen på något konstigt sätt, men tog en Alvedon och fortsatte. Vid fyra slutade jag så jag gick hem och kröp ner i sängen. Vaknade till framåt sju och tog bussen till en kompis utanför staden med några andra. Vi spelade kort vid hennes köksbord och åt ostbågar. Jag vann varje gång, trots att vi spelade i säkert fyra timmar. Minst. Tur i spel ger otur i kärlek, som det gamla ordspråket säger. Alla de andra fyra hade pojkväner och jag kände mig lite ensam när de pratade om irriterande snarkningar och hur romantiken försvinner efter några år. Jag hade sjunkit ner på marken igen under dagen, fått för mig att han nog inte alls är intresserad. För vad är jag att ha egentligen? Tog sista bussen hem och vrickade foten när jag gick av.