Vaknade med lampan tänd och en bultande huvudvärk, som jag hade redan igår innan jag ens öppnade min första cider. Gick hem tidigt och satte mig på mitt badrumsgolv och grät. Bättre än så var inte gårdagen.

Det var mycket folk och vi hade öppet balkongdörren utan att frysa. I en stor stapelbar back från Ikea hade han som fyllde år gjort en farligt stark bål som smakade persika. Han, som jag längtat efter att träffa, kysste mig snabbt redan vid halv tio och smakade whisky och dillchips. Vi hade inte sagt hej, bara tittat på varandra genom trängseln i köket. Sen stötte jag bara på honom snabbt; vid kylskåpet, i hallen, när vi delade en cigarett på balkongen. Alltid hans blick i min och leendet som får mig knäsvag. Han gick hem innan elva, så full att jag var rädd att han sulle komma bort. Men jag vågade inte fråga om han ville att vi skulle gå ihop. Jag satt kvar och öppnade en cider till medan en annan tjej hjälpte honom hem. Han vände sig om och log mot mig sådär charmigt som han alltid gör, bara lite mindre stadigt än annars. Men han såg ändå ganska nöjd ut när han gick arm i arm med henne och det stack i hjärtat.

Hans kompis, som jag träffade i höstas för att slippa vara ensam, kom dit och vi låtsades som inget. Som vi brukar göra. En blomkruka flög i golvet, någon snubblade på ett fullt glas så att mattan blev rosa och en wiikontroll försvann. Jag började fundera på att gå hem, irriterande huvuvärk och ett brustet hjärta. Sen satt han där, precis som i höstas. Med ett leende som ändå får mig på lite bättre humör, även om mina ben inte ens är nära på att vika sig. Jag stannde och vi spelade piano, han spelade bra medan jag bara tryckte lite på tangenterna. vi tjaffsade om Winnerbäcks frisyr, tillsatser i olika cerat och andra småsaker medan vi skrattade tillsammans för första gången på länge. 

På något sätt hamnade vi uppe på vinden och när vi satt i en iskall trappa kysste han mig. Vi satt där tills mina fingrar blivit blåa och det var som om vi aldrig slutat träffas. Nere igen försvann han och jag såg bara hans rygg när han gick. På mitt sms svarade han förlåt, förlåt, förlåt. Jag antog att han redan ångrat sig så jag gick hem. Vissa kvällar blir allt fel och då hamnar jag alltid på min badrumsmatta. Och hoppas på bättre dagar.




1. via This is me  2. via weheartit