i know you lie, all you do is make me cry

På väg hem från jobbet skyndade jag in på biblioteket. Drog fingrarna längs raderna med böcker och valde ut fyra stycken som jag ville läsa och en som jag ville läsa om. I tystnaden mellan bokhyllorna var det lätt att glömma bort sig själv för en stund. Jag var så trött på mig själv, som vanligt. På väg ut mötte jag en kompis med tentastressde ögon och brunt, ruffsigt hår. "Vet du vem som skickade sms till mig hela kvällen i lördags och var äckligt flörtig även fast jag aldrig svarade?". Redan innan hon berättade vem det var så visste jag, eller antog. Och jag mindes lördagen och hans fräkniga hand mot min kropp, medan han tydligen tänkte på henne. Det gjorde ont, inte för att jag inte vetat om att jag alltid varit hans andrahands val, precis som han varit mitt. Utan för att han inte ens kunde låtsas i en halvtimme och bara vara med mig. Inte ens en halvtimme var jag värd. Kanske springer jag förbi Ica sen, för att köpa röd hårfärg. Som om det skulle göra någon skillnad. Men det kanske känns bättre då och kanske blir jag mer som henne. Någon alla vill ha. Eller i alla fall som någon vill ha på riktigt.


via weheartit


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0