Jag kan bara skriva om kärlek. Om hur du ler mot mig i smyg ibland över köksbordet mellan två klunkar kaffe. Om hur du aldrig kysser mig nykter, fast jag så gärna vill att du ska göra det. Bara en gång. Det räcker. Om din doft, den där som ingen annan har och som luktar som en blandning mellan cigarettrök, billig tvål och vanilj. Fast jag tror egentligen att vaniljen bara är inbillning. Om hur ont det gör när du träffar någon annan, även fast det inte är seriöst mellan er och egentligen bara handlar om sex. Som dina förhållanden alltid gör. Om hur jag alltid tänker på dig innan jag somnar. Och när jag vaknar också. Om hur blodet börjar rusa i blodomloppet igen när du kramar mig en sekund för länge för att bara vara vänner.  Eller hur din hand dröjer sig kvar på min arm ibland. Om din sneda framtand, dina kantiga nyckelben eller din envist rispande skäggstubb. Ingen annan etsar sig fast på näthinnan som du. Jag kan bara skriva om kärlek. Om dig.