i know a place where diamonds never fade away

På bussen hem från jobbet träffade jag en kompis och istället för att gå av vid min vanliga hållplats så åkte jag med henne enda till ändhållplatsen. Vi började båda jobba sent dagen efter så vi bestämde oss spontant för att gå ut. Ringde några andra kompisar som vi visste var lediga. Inget här i staden är någonsin öppet en torsdag så efter att vi bättrat på sminket, sjungit disnylåtar på singstar och druckigt billigt vin ur ölglas så tog vi bussen till grannstaden. Vi dansade och jag kände mig glad enda ner i tårna. I kön till toaletten träffade jag en ung man som på svenska berättade att han var från Skottland och bara kunde engelska. Skrattade så att jag grät åt att han inte fattade varför jag inte trodde på honom. När klockan blev två gick vi med ömma fötter efter allt dansande ut och väntade på skjuts hem av ens pojkvän, för sista bussen hem gick halv elva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0