Det finns en låt som jag knappt klarar av att lyssna på längre, i alla fall inte utan att gråta. Anna, med Hello Saferide. Den som var det finaste jag visste en gång får mig nu att falla så lång ner att det är svårt att komma upp. Jag har alltid velat ha barn. När mitt ex lämnade mig låg jag kvar i sängen så länge att jag glömde dagarna. Tänkte inte på att äta och glömde bort att man ska ha mens en gång i månaden. Jag köpte ett test, när det blev ovanligt långt mellan stjärnorna i min almanacka. Ett plus som jag fick glädja mig åt i en vecka. Jag fick missfall. Allt jag drömt om rann ner genom duschbrunnen en lördag. Min Anna. Ingen skulle kunnat lära henne hockey, men hon hade varit mitt allt.