oh the world won't understand it's left no time for us

Rufsigt hår som vägrar stanna i någon som helst frisyr. Snön har smält helt nu och jag firar med en rutig klänning trots att himlen är sådär tråkigt grå idag. Massa jobb att ta tag i men noll motivation. Det känns så tomt här, för igår åkte en av mina bästa vänner tillbaka till sitt nya hem. 20 mil bort. Ett snabbt besök var allt han lyckades klämma in mellan tentor och studentfester. Det blir inte samma sak att prata över telefon, för de där orden som man allra helst vill säga fastnar någonstans i ledningarna.


unknown

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0