Trodde att allt skulle sluta bra, att jag äntligen hittat det där som jag letat efter. Honom med stort H, som de så klychigt står i farmors veckotidningar. Någon att prata med när nätterna känns för långa. Någon som kysser mig så att det pirrar enda ner i tårna, men så att det ändå känns förutsägbart och tryggt. Någon som lär mig kroppsdelarna på sitt modersmål genom att röra vid mig och viska namnet i mitt öra. Någon som försöker sluta snusa eftersom jag inte tycker om smaken. Någon som avslutar alla sina sms med puss, även fast jag säger att det är ganska töntigt. Någon vars bröst passar perfekt att luta mitt huvud mot. Någon som kallar mig älskling på franska, bara för att han tycker att det känns sådär romantiskt som i filmer. Någon som har ett irriterande skägg, men som ändå ser sådär manligt sexig ut i det. Någon som dricker cider på fest när jag inte är med och förklarar det med: "då smakar det som om jag kysst dig". Någon som för en gångs skull känner likadant.

Men det blev inget och efter nyår flyttar han från staden, så jag slipper i alla fall se honom. Men jag ältar vad som kan ha gått fel, varför han inte vill ha mig längre. Han har inte ens sagt nått, men jag vet att det tagit slut innan det ens börjat på riktigt. Men jag hoppas ändå på att jag ska ha fel, att jag bara missförstått allt.




via weheartit