man måste dö några gånger innan man kan leva

Jag var tröttare än någonsin tidigare och hade en förkylning i kroppen, men jobbade ändå för att juldagen ger dubbel lön. Efter mitt pass hamnade jag på en förfest i den här stadens enda hus med fler än tre våningar och sminkade över mina trötta ögon med glitter. Någon gång efter elva tog vi hissen ner för att gå vidare ut i kylan, till ett annat ställe än vanligt och som bara är öppet någon gång ibland. Det var kö och jag rökte upp ett halvt paket cigaretter bara för att ha något att göra. Inne var det redan fullt och de spelade bra musik. En bra kväll, så det spelade ingen roll att mitt ex var där med sin nya eller att de hånglade mitt på golvet bredvid mig. Inte alls. Jag gjorde bara som Annika Norlin sjunger och fortsatte dansa. Och jag ska dansa, fastän hjärtat brister. Ska dansa, fastän hjärtat brister.

Gamla klasskompisar som flyttat från staden, men som var på besök över jul, frågade inte vad jag gjorde. De visste väl att allt här var precis som vanligt, istället fick jag massa kramar, som om de ville muntra upp mig för att jag blivit kvar. Så kändes det i alla fall. Fick en snabb kyss av en jobbarkompis som ibland fastnar med sin blick i min eller råkar lägga sin hand på mitt lår när vi har samma pass. Hans blick var suddig och han var tvungen att böja sig ner, trots att jag stod på tå. Sen försvann han och jag dansade mer.

Efteråt gick jag hem med en kompis och vi ramlade inte en enda gång trots att gatorna var glashala. Mina fötter värkte av för höga klackar och min ena nagel hade gått av. Men det var en bra kväll.




1. i found myself in wonderland, with you.  2. weheartit 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0