Och jag vaknade med snussmak i munnen på söndagen. Hans kyssar var inte det första jag tänkte på, men det som hela tiden snurrade i huvudet medan jag var på jobbet med bakfyllan sprängande bakom ögonen. Gårdagens fina timmar vid ett köksbord fullt med tomma flaskor och burkar. Hans fumliga händer som tappade chips istället för att ta på mig och hur han flyttade sitt ansikte så nära mitt, att hans andedräkt värmde mina kinder, men inte kysste mig. Inte förrän senare. Vi pratade och pratade. Om allt från jobb till fräknar och sexiga språk.

I söndags väntade jag på ett samtal, ett sms eller vad som helst. När jag nästan gett upp hörde han av sig och vi pratade och det kändes bra. Men jag antar att det kommer spricka snart. Det gör det ju alltid, så varför skulle någonting vara annorlunda den här gången? Men snälla, säg att det är annorlunda. Snälla. Snälla.




FFFFOUND!