men det tar aldrig riktigt slut

Jag andas fortfarande, men jag tvivlar på att jag lever. Sätter bara en fot framför den andra och lyckas på något sätt fortsätta gå framåt. Allt är trasigt inuti mig och åtta dagar in på det nya året är allt precis som förut. Fan.




unknown

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0