jag är fortfarande trasig men ingen ser ens sår om man bara går fort

Har jobbat minst tolv timmar varje dag och somnat i soffan så fort jag kommit hem. Mellan möten, planering och vidareutbildningar har jag försökt få plats med mitt liv. Det har väl inte fungerat så bra, men då slipper jag i alla fall tänka. Eller lyssna till ensamheten som ekar här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0