i'll look into the sun just so i can shine if that's what it takes

Ramlade i trappan och slog sönder något i ryggen tror jag. Det värkte och pulserade och jag fick ett stort blåmärke. Det största jag någonsin sett. Över hela rumpan och upp mot ryggen. Kom fem minuter försent till jobbet och för första gången någonsin var chefen i tid. Såklart. Men det hände i alla fall något, mer än vad man kan säga om den vanliga småstadstristessen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0