jag skänker dig den sista lögn jag har

Och jag önskar att jag kunde bli kär i honom. I han som faktiskt är kär i mig. Visst får han mig att må bra, men jag lurar mig själv när jag låtsas att jag känner något. Jag blir annars kär så lätt, men han får inte ens mitt hjärta att slå lute snabbare. Ändå är det honom jag tillbringar alldeles för många kvällar med. Mest för att slippa vara ensam. Men egentligen ljuger jag kanske inte ens när jag svarar "Jag saknar dig också!", för tillsammans med honom slipper jag ju i alla fall vara ensam.


unknown

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0