Jag har vant mig vid att han skickar sms några gånger om dagen. Sms för att berätta om fotbollsträningar. Sms med konstiga nattfunderingar. Sms för att säga god morgon. Sms om ingenting alls. Även fast vi bara har träffats en gång känns det så naturligt att skriva ett sms när jag har slutat jobba för dagen. För det känns som om vi redan känner varandra, som om vi alltid gjort det. Ensamma kvällar pratar vi i telefon med varandra och långt efter att vi lagt på dröjer sig hans röst kvar någonstans inuti. Och när han en kväll skickade ett meddelande två minuter efter vi lagt på för att han glömt säga god natt ordentligt så slutade jag nog andas. Så himla fin är han.