you are the last i should call from a booth in tokyo the loneliest city of all

Min väckarklocka har stannat på kvart i tre. På riktigt flyger tiden förbi och sommaren är snart slut. Men i mitt sovrum är klockan alltid kvart i tre och det känns skönt. Som om ingenting någonsin ändras. Jag försöker låtsas at ingenting spelar någon roll, men det gör det. Några av mina bästa vänner hälsar inte ens längre när vi möts på stan och jag har gått sönder. Men i mitt sovrum är klockan fortfarande kvart i tre och jag är också bjuden på helgens grillfest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0