we used to be the luminary ones
Det var måndag och jag var full. Hade hamnat på en efterfest med något band som visst var ganska kända. De bjöd på mer att dricka och jag tackade ja trots att marken redan snurrade under mina fötter. Utanför skrek mina kompisar på mig och jag grät. Ingen aning om varför längre. Knappt då heller egentligen. Lyckades ändå komma hem någon gång efter två, med svarta luckor i minnet och kompisar som inte ville prata med mig. Som fortfarande inte vill det.
unknown
unknown
Kommentarer
Trackback